Fiske i Snapphanebygd

Efter att deltagarlistan hade satt sig bestämde  vi oss för att förlägga turen till Gustavsfors vid  Helge Å i Småland. ”Vi” kom att bestå av  Janne, Thomas Strisdberg m. familj samt  undertecknad.  

Visst Nappade Det 1980  

Vissa av er kanske minns fiskeprogrammet  ”Visst Nappar Det”som visades i SVT på 80-  talet. Avsnitt #2 är faktisk filmat vid Gustavsfors  i Helge Å, med Bengt Öste i huvudrollen. På  den tiden gjordes ett seriöst försök att få till ett  bestånd av utsatt Öring, denna tynade tyvärr  sakta bort nu för tiden rör sig främst om utsatt  Regnbåge. En och annan Öring simmar i ån och  det lär även finnas enstaka exemplar av Harr,  vilka är totalfredade.

Page-1-Image-9  

Visst Nappar Det 2009  

Janne och jag kom överens om att åka upp  redan kvällen innan och övernatta i vandrarhemmet  på Sjöstugans Camping, belägen vid  Möckeln strax utanför Älmhult. Jag valde att  köra MC, packade därför lätt och de ca 15 milen  avverkades på knappa två timmar på Skånska  och Småländska småvägar dekorerade av röda  stugor med vita knutar utspridda i ett fagert  landskap av spirande försommargrönska. Janne  anslöt en timme försenad, vi hann nätt och  jämnt bänka oss i restaurangen som var på väg  att stänga trots att jag förvarnat om vår ankomst.  Ett vänligt leende fick den polske kocken att  skjuta upp den planerade tidiga hemfärden och  att tota ihop det enklaste som fanns på menyn;  dvs hamburgare med pommes. Några Mariestad Guld därtill satt fint, resten av kvällen ägnade vi  åt att lösa universums problem. Nästa morgon  fick vi tålmodigt vänta på att restaurangen  skulle öppna för frukost. Turligt nog hade vi  stämt träff först sen förmiddag med Thomas &  co. Efter att ha rätat ut vissa förväxlingar  angående mötesplats kom vi att sammanstråla  vid fiskeautomaten vid ”E” skylten.

 

Helge Å är precis lagom till storleken, en dryg  fluglina brett eller så och med en variation av  pooler och snabbströmmande partier. Dagen  bjöd på ett strålande försommarväder, solen  sken från en i princip molnfri himmel. Vi var  dock långt ifrån ensamma på plats och insåg att  vi skulle behöva samsas med ett antal danska  sällskap. Vi tacklade spöna, drog på oss vadarna  och provade lyckan nedströms E skylten.

Page-1-Image-8

Janne och jag satsade på den västra sidan  vilket visade sig förenat med en del besvär i  form av sumpiga stränder och stundtals  besvärlig vadning. Men belöningen hägrade:  längre nedströms, ju glesare med folk. Efter ett  par timmars fiske hade jag fått en fisk i  kilosstorlek, övriga i sällskapet hade tyvärr inget  att rapportera och danskarna verkade även de  kammat noll så här långt. Vi bröt för lunch, på  menyn stod korvgrillning och valfri dryck  därtill. Efter en stund dök fiskeriintendenten upp  och vi fick tillfälle till en föreläsning som  avhandlade allt som fanns att lära ut om fisket i  denna Å. Efter avverkad lunch och efter att ha  tackat för tipsen återgick vi till fiske med  förnyade krafter. Janne beslutade sig för att testa  om Helge Å höll ett bestånd av tandgurkor och  valde att aptera sitt spö med den största  Muddler(?) vi någonsin skådat. Janne valde ut  E-F sträckan som enligt uppgift skulle erbjuda  en del fina gäddhålor, dock svårfiskade med  fluga varför det fick bli lätt haspel. Någon  madam blev det dock inte...

Page-2-Image-1 

Jag höll mig till den ursprungliga planen,  siktet inställt på regnbåge, med skillnad att nu  fick det bli den östra sidan. De flesta danskar  verkade ha tagit långlunch, alternativt hade de  gett upp. Denna sida är betydligt enklare att  fiska från, såväl vadande som från land och jag  kunde fiska mig nedströms flera kilometer utan  att stöta på någon, varken folk eller fisk.

Page-2-Image-2 

Med en dryg timme kvar innan uppbrott  ställde jag mig på sträckan som börjar vid E  skylten. Denna börjar med ganska snabb ström  och slutar i en böj där vattnet saktar ned i en  djupare pool. På ett tiotal kast högg fyra fiskar  varav två var i skaplig storlek och gjorde vilda  hopp tvärs över poolen. Med tanke på att flera  stått och fiskat precis där tidigare under dagen,  utan resultat, får det anses som en märklig  händelse. Man skall sluta när det är som bäst,  vilket jag nästan gjorde. En timme och femtio  resultatlösa kast senare var det dags för  uppbrott. Vädret hade slagit om och ett tätt  molntäcke fick mig att misstänka att regn var på  G - vilket också blev fallet. Dock lyckades jag  lotsa mig hem mellan två regnoväder och hann  precis ta mig innanför dörren när himlen  öppnade sig. Ibland har man tur...

Page-2-Image-3  

Page-2-Image-4

Page-2-Image-5

Page-3-Image-7

SVT Öppet Arkiv: Visst nappar det i Helge Å    

SKK Blog: Visst nappar det i Helge Å  

Gustavsfors FVO 

Page-3-Image-6