Det var två bilar söderifrån som på torsdagskvällen satte kursen norröver. En ”Ericssonbil” med Björn, Mats och Henke. Ola och jag följde efter lite senare. Gänget kompletterades av Martin som kom från eget håll. När Ola och jag kom fram efter bl a ett hamburgerstopp så hade resten av gänget redan bänkat sig i den ena stugan, praktiskt tyckte framför allt Ola som nu fick fördelen av att ha ett eget rum.
Kvällens diskussion gick ut på att diskutera om var kommande dags fiske skulle förläggas. Björn ville fiska flytring i Sydvattnet, Mats och dom ville till Prinssjöarna. Jag hade redan bokat en båt i Sydvattnet.
Vi var tillbaks i Semesterbyns stugor.
Redan klockan halv sex nästa morgon så började jag med att rigga upp mina bindgrejjor för muddlertillverkning och jag hade väl hunnit med ett tiotal innan Ola vaknade. Det enda livstecknet från den andra stugan var Björn som pumpade upp sin flytring med hjälp av cigarettändaruttaget i Martins bil, hans egen sprillans nya Volvo var tydligen inte utrustad med dylika finesser.
Vi gick ner för att väcka grabbarna men dom var redan i full gång med att provsvinga sina spön inomhus. Någon hade även lyckats med att få binda ett par igel- imitationer. Trots det skenbara stöket så lyckades grabbarna att komma iväg tidigare än oss. Vi föredrog att njuta av en rejäl frukost. Fiskekontoret har flyttat från Brandstorp till butiken nere vid Semesterbyn så det var enkelt komma till för att köpa kort. Vi löste även ut korten till Havsjön kommande dag. Butiken hade ett par bra erbjudanden på fiskegrejjor så jag var ju tvungen att köpa. Väl nere vid Sydvattnet så kom vi lagom för att beskåda Björns graciösa försök att sjösätta flytringen. Fantastiskt och jag var så hänförd att jag glömde ta fram videokameran.
Så här nöjd blir man när man pumpat sin flytring
Det blåste ganska kraftigt och väl nere i båten så kom jag direkt på att vi saknade någon form av ankare. I Harasjömåla så har jag lärt mig att det räcker med en stump tvättlina och en lagom stor sten. Tyvärr så fick vi driva eller ro. Vi började med att prova på att ro i zicksack över sjön, Björn pep snabbt in i den enda skyddade viken. Det var fortfarande klart badtemperatur i vattnet och vi visste inte riktigt om fisken gick vid botten eller ytan. Vid ett sund där Tord och Björn lyckades landa en fisk föregående år så provade vi på att kasta, utan resultat.
Från Sydvattnet så kan man ta sig till Tjärn 59 som trots den är bara knappt 50 meter bort har ett helt annat utseende. Mörkt, humusrikt och djupt. Den glesa tallskogen var full med blåbär och jag ägnade mig mer åt att plocka bär än att fiska.
Ola provade djupet med sitt spö och klagade över att det inte gick att kasta. Vi träffade en tysk som spinnfiskade vid skylten ”Endast Flugfiske” och han berättade att hans kompisar föregående dag hade fångat en fisk på 4,5 kg i Enesjön. Det var rätt skönt att kunna koppla av för vinden ett litet tag innan det var dags att hoppa i båten igen. Nu inträffade en osannolik kapplöpning, eftersom sjön är långsmal så lyckades tysken alltid hamna på dom platser som vi var på väg till, han gick ju rakt och vi körde i zicksack. Vi kom ända upp till änden på sjön innan vi började driva och kasta. Vi drev nästan längs med sjön och behövde bara korrigera med några få roddturer.
Avdriften var tyvärr för stark för att vi skulle kunna ha ett effektivt flugfiske. Under en av drifterna så lyckades dock Ola att jublande konstatera att han hade fisk, det verkade märkligt och mycket riktigt så lyckades klubbens egen gäddkung överträffa sig själv med att fånga en gigantisk 3 hektos gädda.
Dom andra grabbarna hade hunnit sticka iväg och käka innan vi hade fiskat av hela sjön. Maten intogs på restaurangen vid semesterbyn, Schnitzel med bearnaisesås. Telefonledes fick vi veta att det som inte fick hända verkligen hade hänt, Mats var ensam om att ha fått fisk och på sedvanligt ödmjukt manér så påpekade han detta faktum för omvärlden. Grabbarna var säkert ganska glada när dom kom ut till Prinssjön igen.
Ola och jag låg ju lite efter så vi kom en halvtimme senare, då var parkeringen full med folk och vi kunde räkna till uppåt 20 pers i den lilla sjön. Det var lugnare att kolla in Enesjön. Den var lika vacker som alltid och det såg hoppfullt ut, speciellt som vinden hade lagt sig. Efter ca 3 timmar så hade väl det mesta hoppet lagt sig och jag kunde räkna in en av mina få Hökensåsdagar utan fisk.
Kvällen blev en yster tillställning för vissa där den gamla slagdängan Jippiajaj hade fått en modifierad text och det sjöngs och klappades hela kvällen. Ola och jag lagade spagetti och fick lite lugn och ro. Även denna kväll producerades det ett antal muddlers och även om stämningen var god så intogs det inte alltför mycket starka drycker. Oroväckande för morgondagen var att vi bara hade en fisk till den kommande traditionella pastamiddagen.
Alla vi som har fått fisk vi klappar nu……..
Tidig lördagsmorgon var det dags för avfärd till Lilla Havsjön. Som alltid var där lika vackert med en nu stilla vattenyta och morgondimmor som sakta upplöstes. Vattnet var nästan badvarmt och vi hade varit rädda för att få sällskap med årets sista badgäster, som tur var så var det inte helt solsken. Vi invaderade snabbt Badbrygga, Öste och den bortre viken. Entusiasmen var på topp efter den tröga gårdagen. Tyvärr så hände ingenting och håglösheten spred sig, vad kunde vara fel och kunde vi i så fall göra något åt det. Jag stog på drickabacken och såg ett par fiskar som vakade precis utanför Björns kastvidd, han försökte plåga sitt flytlineförsedda klass 5 Ironfeather så mycket han kunde.
Framåt middagen så tröttnade Björn och jag kände att mitt muddlerförsedda klass 7 Ironfeather förmodligen skulle kunna nå de ovan nämnda fiskarna. Mycket riktigt så tog en fisk min fluga så fort den hade landat på rätt ställe och en hård fight började. Nu fiskade jag ju inte bara för nöjes skull utan jag hade ju hela den traditionella lax- såsen i ändan på min tafs. Kampen slutade väl för alla parter utom fisken.
Under tiden så hade Björn dragit på en grann fisk inne i viken och plötsligt så fick vi uppleva den berömda ketchupflaske-effekten för så fort som jag lyckades kasta ut på samma ställe som innan så högg en ännu större fisk än den förra. Nu stog två man samtidigt med fisk och allt hade hänt inom 10 minuter.
Henke visar en av mina fiskar
Vi var kanske dumma som drog oss hemåt för att käka lunch för det visade sig att mitt på dagen var den absolut bästa tiden. Dock var det skönt att få lägga fötterna på soffan ett tag, man blir ju ganska mör efter några timmars fiske. Jag passade på att fixa ihop varsin muddler till våra fisklösa kamrater.
Direkt på eftermiddagen så drog jag mig ner till badbryggan och i första kastet hade jag en grann fisk som slet tafsen innan jag hade fattat vad som var på gång. Kanske tur för jag ville ju inte ha fått ”Full pott” innan dagen var till ända. Dom andra grabbarna kom ner och ett tag blev det ganska trångt och jag drog vidare. Jag hade som mål att gå runt hela sjön och kolla läget. Ola hängde på och vi provade oss framåt, tyvärr så hade vinden nu ökat så vi hade trubbel med att kasta.
Den spetsiga udden var upptagen och jag gick nästan direkt till drickabacken. Precis där man sätter ner foten när man går ner i vattnet stod en liten gädda, den kan väl rott och väl inte varit större än en Bomber 14 A. Jag doppade min jämförelsevis gigantiska muddlare framför nosen på gäddan och den tvekade inte en sekund innan den gick till attack. Den hade lite svårt att bita över så mycket så den stack sig inte.
Somliga lämnade inte badbryggorna alls…..
Det var tyvärr också den sista fisken som jag kände den eftermiddagen. Fisket var trögt och vi började längta hem till den goda middagen. Jag lyckades fånga en gigantisk kräfta med klor som var lika långa som dess egen kropp, jag har sett humrar med mindre klor. Björn tog en grann fisk i skymningen och sedan så hände det inte mycket mer. Sammanfattningsvis så var denna tur om något ännu trögare än tidigare år.
Dock åker man inte till Hökensås bara för att få fisk, man får ändå fina upplevelser av den fina naturen och det kristallklara vattnet. Det är väl nu dags för den sedvanliga topplistan:
Årets gäddkung: Ola
Årets ödmjukaste: Samma som förra året
Årets badbrygga: Henke (Han stod där hela tiden)
Årets fluga: Muddler(Igel)
Årets clou: Min jättekräfta
Årets badpojke: Björn (iförd simring)
