Efter att SKK:s Hökensåsfiske legat i träda i ett år så var det åter dags för ett av dom traditionella lägerna. Ganska snart stod det klart att intresset var lite svalare än normalt men vi var dock 5 st anmälda. Gunnar hade med sig en hangaround, Gösta från Dalarna. Anders Ekdahl och jag startade från Björka och hämtade upp Martin Risberg i Bjärnum på vägen.
Fredag morgon var det dags för frukost och besök i den välsorterade redskapsboden för införskaffande an fiskekort. Vi frågade om det fanns något annat än samma gamla standard flugfiskesjöar som vi normalt brukade tragga i, dom föreslog Björnsjön och vi gav oss iväg. Redan när vi närmade oss så märktes det all allt inte var helt OK. En nästan klotrund spinnfiskesjö där mete var tillåtet och dessutom handikappbryggor med jämna mellanrum verkade inte vara alltför lockande, att det dessutom var så mycket folk så vi misstänkte att det var en busslast, gjorde inte saken bättre. Vi lämnade inte ens bilarna utan körde vidare direkt.
Nästa stopp blev S Prinsasjön och det kändes som en ynnest att vi kunde parkera utan att trängas. Gunnar upptänkte att han glömt sin rulle i stugan så han fick ta sig en tur extra. Vi andra 4 tyckte att det var lite trångt i den södra sjön och vi gick direkt till den norra Prinsasjön. En vad vi kunde minnas, mycket vacker sjö med fina näckrosvikar och omväxlande djupkurvor. Väl framme så var vi ENSAMMA!!!!! ett högst tillfälligt förhållande som bara skulle vara i ca en kvart. Jag visade Gösta var man normalt skulle kunna gå ut till den berömda reveln, mitt i sjön. Tyvärr var vattnet lite för högt så vi kom bara halvvägs. Jag malde på med min vanliga muddler medan Gösta provade med en ganska stor flytande kläckare som var försedd med .thorax.av skumplast. Efter ca 10 minuter hade Gösta den första känningen då en fisk tog hans fluga utan att fastna.
Vi fiskade oss längs med sjön på båda sidor och det var ganska trevligt att åtminstone inbilla sig att man var ensam. Längst borta i hörnan hade jag känning av dagens första fisk, tyvärr så släppte även den. En bit bort kunde jag dock bärga resans första fisk. Bara några minuter senare såg jag att Martin också fick en. Inga vackra fiskar men lördagens traditionella puggepasta-middag var dock räddad.
Det blev dags för lunch och på vägen tillbaks så efterlyste både Martin och jag dom fina näckrosvikarna, inte en näckros så långt som ögat kunde nå. Vi fick svaret när vi på informationstavlan kunde läsa att man planterat in gräskarpar. Ingen har förstås tänkt på att näckrosor håller insekter och att fisken gillar att ha tak över huvudet för att kunna jaga.
Den traditionella lax-såsen räddad
Det var en liten chock när vi satsade på Enesjön och insåg att vi inte ens kunde få plats på parkeringen
Vi tog en lång gemensam lunch, våra två fiskar var ju dom enda som kommit upp, sammanlagt i dom båda Prinsasjöarna. Gösta hade satt upp ett pris till första fisk och jag fick en fin kniv från Mora, han var för övrigt trött och stod över fortsatt fredagsfiske. Det var en liten chock när vi satsade på Enesjön och insåg att vi inte ens kunde få plats på parkeringen, det stod bilar längs med skogsvägen och det var svårt att bara kunna vända bilarna. Trots allt så delade vi upp oss så att Anders och Martin provade Enesjön samt jag och Gunnar åkte tillbaks till S Prinsasjön. Det blåste ganska kraftigt och vi ställde oss med vinden i ryggen. Ganska snart så fick jag ett par fiskar på en "Masken". Gunnar hade en kraftig utrusning men fisken släppte.
Vi var ganska nöjda när vi ägnade oss åt kvällens samkväm. En lugn tillställning med god mat och tidigt isänggående.
Lördagen var det ju dags för resans höjdpunkt, fisket i Lille Havsjön. Väl framme på parkeringen kunde vi konstatera att ett gäng redan hade ockuperat "Bengt Öste". Surt, tänkte vi men det fanns ju så många andra fina platser som vi skulle prova. Ganska snabbt förbyttes optimismen till en tröstlös pessimism, ingen kände något, inte ens grabbarna på "Öste". Det visade sig att Gunnar hade en gemensam bekant med någon av det andra gänget och vi kunde vid en gemensam fika samlas i våra klagomål över det värdelösa fisket. Alla började allihop mer eller mindre flacka runt planlöst och fiska håglöst, strandzonen verkade vara helt tom på fisk. Gösta var den första som bosatte sig på badbryggan, han mådde inte riktigt bra. Vi tog tidig lunch där vi gästade den enkla men helt godkända restaurangen vid fiskekontoret. Efter lunch så beslutade Gösta sig för att köra hem, han var hängig och inte alltför impad av puggefisket som företeelse, han skulle ju dessutom köra ända till Mora.
Efter lunch så lyckades faktiskt Gunnar att tappa en fisk vid "Bengt Öste" Anders bror fiskade samtidigt i Prinsasjöarna och han kunde per juppinalle rapportera om att 27 man var bänkade runt S Prinsasjön i väntan på skymningen.
Jag tog mig ytterligare en gång runt sjön innan jag något frusen kände att det var dags att fixa till kvällens middag. När jag kom tillbaks till sjön för att hämta dom andra så kunde jag hitta Anders och Gunnar på badbryggan medan Martin stod på den smala landtungan tvärs över sjön.
Inom loppet av 5 minuter när det nästan hade blivit mörkt så hade Martin både fått en hyfsad fisk och haft en större som slet hans tafs. Det var det enda som hände i L Havsjön på hela den dagen, en fångad fisk på nio man.
Någonting katastrofalt har hänt med fisket i denna annars så fina fiskesjö, fisken vågar sig inte nära land annat än under dygnets mörka timmar. Jag vill skylla på det förödande flytringsfisket. Det går inte att kombinera att sjön fyra dagar i veckan finkammas av simringar och resterande 3 dagar några stackars landfiskare försöker nå ställen där ingen simmat runt och plaskat. Gud förbjude att ingen idiot har kommit på att plantera ut gräskarpar i denna Hökensås vackraste sjö, det stod inget om det på anslagstavlan men eftersom alla dom vanliga vikarna var fisktomma så kan man nästan misstänka det. Jag vill inte tro att det beror på snålhet hos fiskeförvaltningen men det är inte helt omöjligt att dom tänker "nu går det så bra att det bara kan gå bättre, oavsett om vi sköter oss eller ej". Om det är så, så är dom inne på en oerhört farlig väg.
Anders räddar sin fluga från ett träd vid Öste
Kvällens traditionella middag blev tyvärr bara "traditionell". Normalt sett så brukar jag alltid skriva "den godaste någonsin" men tyvärr kunde inte ens vitlök, chili och lime dölja den ganska tydliga sumpsmaken på fisken. Ytterligare en sak som vi ALDRIG tidigare har märkt med Hökensås regnbågar, det höga fisketrycket tvingar kanske fram köp av sämre kvalitet på fisk eller att utplånandet av näckrosor har ändrat på näringsbalansen i sjöarna. Vem vet.
Det var ett ganska lågmält gäng som städade upp stugan på söndag morgon, Gunnar hade valt lyx-varianten med att baka in stug-städning i priset och vi tog en gemensam fika i hans stuga innan det blev dags för den traditionella minigolfturneringen.
Traditionen bjuder att vi alltid föreslår en runda minigolf och att alla alltid säger "nääää vi orkar inte". Vi hade fram tills i år aldrig lyckats få ihop något minigolfspel. Dock inte detta år, eftersom dom flesta kände att det nog var sista gången vi skulle återse Hökensås på ett bra tag så sade alla, "ja, varför inte". Regnet hängde i luften men vi var 4 tappra kustfiskeklubbsmedlemmar som skulle prova på den nobla gentlemanna- sporten golf.
Tord hade gillat detta om han hade varit med eftersom han ofta börjar prata om golf, redan efter en dag utan fisk. Han har nog menat "Långgolf" men eftersom principen är densamma så hade det nog funkat med detta, vårt gemensamma initiativ.
Det började katastrofalt dåligt för alla utom för Martin som normalt utöver fisket, slösar bort många fina vakfester med att skutta runt på långgolfbanor. Han kunde efter 9 spelade hål räkna in en ganska komfortabel ledning. Regnet tilltog i styrka men det var ingen som hade en tanke på att avbryta, nu när det fanns så mycket prestige att spela om, varje placering var viktig i detta första officiella klubbmästerskap i golf. Jag kunde med en långspurt nästan nå fram till Martins tätposition. Även om jag gick under par (långgolfare skall alltid göra sig märkvärdiga med konstiga ord, det fattar ju varje människa att ett par betyder två slag per bana) på dom sista 9 hålen så räckte det inte.
Klubbmästerskap i Golf
Martin kan således titulera sig klubbmästare i golf, fram till nästa drabbning.
Sammanfattningsvis så måste jag tyvärr säga att Hökensås tills vidare är dött som utflyktsmål för Skånska kustfiskeklubben. Vi har under ett antal år med alltmer stigande frustration märkt att fisket bara blivit sämre samtidigt som trängseln vid vattnen blivit större. Att fiska i specialsjö med begränsat antal fiskare har inte hjälpt, från början fick alla någon fisk på ett par dagars fiske men på slutet så fick vi vara glada om någon fått något. Jag har tidigare klagat på flytringarna i L Havsjön men om jag skulle återvända till Hökensås t ex på väg hem från en norrlandssemester så är det nog tyvärr just som flytringsfiskare "If you cant beat the enemy, join them". Tacka fn för att dom är glada, dom kan ju vräka upp och sätta tillbaks fisk i en av dom vackraste sjöarna medan några stackars landfiskare får vara med och betala deras fisk.
Slutligen är det dags för den traditionella topp (botten) listan:
Årets höjdpunkt: Minigolf i regn
Årets fisk: Den som slet Martins tafs
Årets rekord: 27 man i S Prinsasjön
Årets fluga: ?????
Årets trädkramare: Anders iförd vadare
Årets badbrygga: Gösta
Årets lyckligaste fiskare: Alla ni som stannade hemma.
Beviset, Martin kan titulera sig klubbmästare
