Kort historik

Spinnfiske på kusten efter havsöring är en relativt ny genre inom sportfisket och har mindre än ett halvsekel på nacken. Troligen har detta fiske sina rötter i Danmark där man upptäckte att man ibland fick "laxöringar" som bifångst vid kustfiske efter torsk. Några teknologiska innovationer efter andra världskriget innebar att man fick tillgång till en ändamålsenlig utrustning till ett överkomligt pris, vilket i sin tur innebar ett genombrott och att fiskemetoderna kunnat utvecklas i snabbare takt. Jag tänker i första hand på

- Nylonlinan

- Haspelrullen

- Konstfiberspöet (ursprungligen glasfiber, sedermera kolfiber)

I dag praktiseras detta fiske i stor omfattning, med troligen Danmark och södra Sverige som starkaste fästen.


Spinnfångad havsöring. © G·E·G GADs Forlag 1992

 

Bytet

Även om du kan fånga andra arter såsom torsk, näbbgädda mm och mycket av det som står här är allmängiltigt, vänder sig denna handledning till dig som är ute på kustfiske efter Havsöring.

Vill du veta mer om fisken som du riktar ditt fiske efter, läs gärna sidorna om Havsöring

Grundutrustning

En vettig utrustning är alltid en bra början. Då fisket utövas i svalt eller kallt vatten, ofta längs grunda stränder, efter fisk som rör sig på djup mellan halvmetern och ett par meter, ibland en bra bit från stranden, i sin jakt på föda bestående av bl.a. småfisk (främst tobis och spigg), kan man dra följande slutsatser.

- Du behöver inte fiska djupt.
- Du kan behöva kasta långt.
- Betet skall vara ca 5-10 cm långt och avlångt.
- Betet skall vara i viktklassen ca 20 g och gå förhållandevis grunt.
- Du behöver vadarbyxor (troligen).

Linan

För beten i dessa viktklasser kan det vara lämpligt med nylonlinor från 0.20 till 0.35, beroende på om du föredrar spinn eller haspel samt risken för bottennapp. Då en öring aldrig gör några längre rusningar att tala om räcker det långt med 150 meter lina. Det är dock viktigt framförallt vid haspelfiske att du fyller rullen för att inte korta kasten i onödan!

Om du tillhör dem som föredrar stumma linor typ Fireline, borde en brottstyrka om 5-10 kg räcka mer än väl. Mina och många andras erfarenhet är att stumma linor och haspel är en bra kombination, medan spinn (multiplikator) rullar och stumma linor innebär en viss risk för ödesdigert skatbo eller rent av linbrott vid övervarv. De som fiskar med multirulle och stum lina väljer därför ofta att fästa en nylontafs om några meter mellan draget och huvudlinan som "stötdämpare", vilket gör kasten säkrare och lugnare. Dock hjälper inte detta i händelse av övervarv.

Betet

Lämpliga beten bör vara av typen skeddrag eller wobbler av den långsmala typen. De sistnämnda går under namnet kustwobblers och skiljer sig från övriga traditionella wobblers i att de saknar skeden som drag ner dem till ett bestämt djup, och att de går tämligen ytligt. Gången på betet får gärna vara slingande för att imitera en skadad bytesfisk.


Lämpliga drag till kustspinn. Från vänster till höger: Toby 20 g, Toby kopia "noname" ca 25 g, Snapsdraget 20 g, Barsebäcksdraget ca 15 g, Viking Herring 18 g.

Praktisk erfarenhet visar att mer användbara vikter är mellan ca 10 och 25 g, högst 30 g. Beten med långsmal, pilformad kropp och med vikten koncentrerad runt mitten eller en bit bak om centrum fladdrar mindre vid kastet och du kastar därmed längre. Valet av storlek och vikt beror förutom på ljus- och djupförhållandena även på vinden, lintyp och -tjocklek samt vilken slags rulle du föredrar att använda.


Typiska kustwobblers. Uppifrån och ner: Gladsax 16g, Gladsax 27 g, 2 danska kustwobblers ca 20 - 22 g.

Valet av färg och mönster tror jag är av sekundär betydelse, även om jag gärna själv undviker de allra grällaste och pråliga neonfärgerna. Det råder delade meningar om man skall ha ett ljust eller mörkt bete beroende på hur pass ljust det är samt vilken färg som gäller. Det är nog viktigare att välja ett bete som rör sig rätt och som har lämplig storlek. Om du vet att fisken finns där men huggen uteblir kan det ofta vara lämpligt att prova mindre beten.


Lämpliga drag för lättspinn. Den erfarne känner igen några klassiker från ABU. © G·E·G GADs Forlag 1992

Vid riktigt tröga fiskeförhållanden kan det därför vara mycket effektivt att gå ner i vikt och köra med lättspinn (lätt haspel i praktiken). Detta förutsätter förstås att vinden och vattnet så tillåter.

Rullen

Det finns två rulltyper som dominerar marknaden för kustfiske.

- Haspelrullar med "gristryne" spole.

- Multiplikatorrullar. 

Valet av rulle är en smaksak och en avvägning mellan delvis motstridiga egenskaper, någonting som kan dela upp sportfiskare i två läger; spinnfiskare och multifiskare... I min mening finns det olika fiskesituationer och förhållanden vilka gör att respektive rulltyp kommer bäst till sin rätt vid olika förhållanden.

Haspelrullen

Med "gristryne" avses en öppen haspelrulle med lång spole, vilket minskar friktionen och underlättar långa kast. Viktiga egenskaper är att rullen skall lägga upp linan jämt och att bromsen inte "hugger", vilket är ofta är fallet med enklare och billigare rullar. Lämplig storlek kan vara en rulle som rymmer 150 meter av den lina du tänker fiska med.


Normalt fäste för haspelrulle. På spöet, ett kolfiberspö med helaktion Power Max 10 fot (från ABU från den tiden de fortfarande tillverkade spön) sitter en klassisk gristrynerulle från Shimano, Aero GT 3000, laddad med Spiderware Fusion lina.

Haspelrullen är överlägsen multirullen om du fiskar med lätta eller "fladdriga" beten, men en tjockare lina än nödvändigt inverkar negativt på kastlängden. Nackdelar med haspelrullen är dock att den sakta men säkert tvinnar linan, samt att det är viktigt att fylla spolen helt för att uppnå långa kast. På plussidan skall slutligen nämnas att den är så gott som underhållsfri och det finns ett rikt utbud på marknaden (som i dag domineras av japanska märken som Shimano och Daiwa) med bra rullar för några hundralappar.

Multirullen

Det finns i princip två designer, den ursprungliga klassiska "slutna" med ABU Ambassadör som förebild, och en senare, lägre och öppnare design med inspiration från USA. Vilken du väljer är främst en fråga om din estetiska läggning.


Nersänkt fäste för spinnrulle. Spöet är ett riktigt trevligt 9 1/2 fots spö med helaktion. Modellen är "Scandinavian", från det danska "budget" märket Ron Thomson. Rullen är en ABU 1600 Pro Max, förvånansvärt nog en långkastare trots att den är så liten.

Fördelar med multirullen är att du har direkt kontakt med betet och känner om en fisk nafsar på betet, även på relativt lång lina (kombinationen haspel + stum lina ger dock bra kontakt de med), samt att den inte tvinnar linan. Linans inverkan på kastlängden är avsevärt mindre än för haspelrullen. Du kan fiska med grövre linor utan att kastet kortas ner i samma grad som med haspelrullen.

En nackdel är att multirullen inte lämpar sig för riktigt lätta beten eller fladdriga sådana, samt att den mindre skickige kastaren kan uppleva kast som riskfyllda och besvärliga, framförallt i motvind. Den kräver mer kastteknik av utövaren än haspelrullen för att komma till sin rätt.

Den mer avancerade mekaniken och precisionskrävande tillverkningsprocessen gör att den som regel är klart dyrare än haspelrullen men många vänner av multirullar upplever att den extra känsla man får vid kast, invevning och drillning gör det värt att gräva i plånboken lite extra.

Mer om multirullen

Det finns det några detaljer du skall tänka på innan du köper en multirulle.


Futuristisk, öppen design t.v. (Shimano Curado) samt mer konventionell design t.h. (ABU Pro Max 3600).

Frikopplingsspaken: Du kommer att göra många kast så en frikoppling som kan göras med enhandsgrepp (samma som kasthanden) är bekvämt. Enklare och äldre rullar kräver oftast tvåhandsgrepp för en bekväm frikoppling (lås spolen med ena handen, och frikoppla med den lediga hand som är kvar).

Kastbromsen: Förutom den mekaniska friktions bromsen som finns på alla multirullar har de flesta multirullar centrifugalbroms, vissa rullar har magnetbroms och några få exklusiva modeller är bestyckade med bägge. Varje bromssystem har sina respektive fördelar.

Centrifugalbromsen, rätt inställd, kastar långt. Dock är en felaktigt ställd centrifugalbroms en källa till problem såsom för korta kast eller risk för övervarv, linresning som, om man inte passar sig, leder till skatbo. En duktig kastare har denna broms inställd på minsta möjliga och använder tummen för att bromsa vid kastet. En nackdel med detta bromssystem är att om man vill ändra bromseffekten under fiske, krävs att man öppnar rullen och antingen byter bromsvikterna (med risk för att man tappar dessa!) eller, som vissa tillverkare löst på ett listigt sätt, kan koppla in/ut vissa av vikterna under fiskesituationer utan risk för att bli av med dem.


Bra lösning på den justerbara centrifugalbromsen på Shimano Curado. Sex vikter kan kopplas in och ur med ett enkelt tryck med nageln utan risk att tappa dessa. Gaveln måste först lossas, vilket sker enkelt med en spak som vrides 90 grader.

Vissa tillverkare har även tagit fram "trimsatser" med lättare bromsvikter vilka gör att du kastar längre. Hör med din redskapshandlare.

Magnetbromsen har fördelen att den är säkrare och kan justeras steglöst under pågående fiske med hjälp av en ratt på gaveln. Dock kan man inte koppla ur den helt och hållet men i praktiken är detta kanske av akademiskt intresse.

Långkastare! Oavsett vilket bromssystem du föredrar; när köper en multirulle för kustfiske är det viktigt att köpa en långkastande modell. Med långkastande menar jag att det skall gå att kasta 70-80 meter om du är hyfsat skicklig kastare. Enklare rullar där linspridaren rör i takt med spolen då den är frikopplad duger säkert utmärkt till båtfiske eller älvfiske men är troligen mindre lämpliga vid kustfiske pga av extra onödiga friktionen. Antal kul- och rullager kan ge en indikation om kvaliteten och kastegenskaperna men kolla att spolen kan snurra sig i princip helt utan friktion då den är frikopplad och den mekaniska bromsen är urkopplad.

Kvalitet Oavsett valet av rulle är det väsentligt att den är av bra kvalitet och saltvattenbeständig, annars lär du tvingas köpa många rullar med tiden. Rengöring och lite olja då och då skadar inte. Marknaden i Sverige domineras av två märken; ABU och Shimano. En bra multirulle kostar troligen en bra bit över tusenlappen, kanske uppemot två.

Spöet

Välj ett spö som passar din kaststil (topp, medel eller helaktion), och som är avsett att kasta vikter 10-30 g. Jag tror att de flesta uppskattar spinnspön av helaktion då de känns lugnare att kasta med, men det är du som avgör. Längden är delvis en smaksak men användbara längder är en kompromiss mellan att kasta långt och kunna landa fisk då man är utvadad och inte kan räkna med hjälp. Mellan 9 och 11 fot är nog att rekommendera, alltså ganska långa spön. Nu för tiden dominerar kolfiber spön totalt, möjligen composite dvs kolfiber med en mindre del glasfiber inblandat.

Ett bra spö i IM6 kolfiber lär kosta runt tusenlappen. Det finns förstås budgetmodeller med bra klingor men där man snålat på kvaliteten på korken och kompromissat med finishen och som betingar priser klart under tusenlappen.

Observera att det finns två typer av rullfästen och öglor, normalt fäste och stor ögla för haspelrullar (kan även användas för multirulle fast greppet blir sämre), samt nedsänkt fäste (oftast med s.k. trigger) samt små linöglor för multirullar (mindre lyckat i kombination med haspel). Tänk på detta när du köper spö så att det blir rätt!

Vadare

Numera dominerar neoprenvadare och s.k. "andasvadare" totalt. Gamla tiders PVC vadare rekommenderar jag inte trots det låga priset. Neoprenvadare kommer bäst till sin rätt under vinter. De s.k. "andas" vadare med GoreTex membran eller liknande material som gjorde sitt inträde på marknaden i slutet av 90-talet är numera OK vad gäller kvalitet och täthet. Med varma fleeceunderställ kan man använda dessa en stor del av säsongen, men vid riktigt kallt vatten krävs neopren för full komfort. Välj neoprenvadare 4 eller gärna 5 mm tjocka för vinter och tidig vår, 3 eller 4 om du inte avser att fiska när det är som kallast.

Oavsett om du väljer vadare i sparkbyxutförande med separata kängor eller vadare med fastlimmade stövlar, se till att välja en modell med filtsula för fullgott grepp även på hala stenar och välj dem hellre något för stora än för små. Att frysa om fötterna är inget roligt, så du skall ha plats till yllesockor eller en extra neoprenstrumpa utan att pressa samman fötterna.

Priset på neoprenvadare har sjunkit rejält de senaste åren och man kan i dag få dessa med fastlimmade stövlar för runt tusenlappen. För andasvadare, räkma med det dubbla.

Övrig utrustning

Vadarjacka; klart användbar, praktisk, höjer komforten och gör att väder och vind är ett mindre problem.

Vadarstav; säkerhetsdetalj vid vadning på stenig och ojämn botten.

Vadarbälte; hjälper till att hålla vattnet utanför vadarna när du plurrat (ett tag i alla fall), vilket du troligen kommer att göra förr eller senare.

Håv; smaksak om du vill använda eller inte. Om du skaffar en håv, se till att den är stor nog (omfång och djup) att rymma en fullväxt havsöring. En för liten håv gör ingen nytta alls. Om du tänker återutsätta en fisk skall du nog tänka dig för innan du håvar den, då nätmaskorna och knutarna kan skada fisken.

Huvudbonad, handskar/vantar: Efter rådande väderförhållanden.

Credits


Speciellt tack till Jan Grunwald och GAD Forlag i Köpenhamn som gett mig tillstånd att använda och återge bildmaterial för icke-kommerciellt syfte. Bilder från GAD Forlag är © skyddade enligt lagen om upphovsrätt och får således inte kopieras i någon form utan skrivet tillstånd från GAD Forlag.

Den som vill fördjupa sig i ämnet rekommenderas att läsa boken "Havörred, spin og flue i saltvand" (ISBN 87-12-02282-9) skriven av ovan nämnda författare och utgiven av ovan nämnda förlag. Den rekommenderas varmt. även om den har ett par år på nacken vid det här laget.