Varför?

Jag minns mycket väl en händelse för några år sen, hur några locals storögt stirrade på mig när jag tacklade flugspöt, drog på mig vadarna och ställde mig i midjedjuptvatten i gattet mellan två näckrosbälten i en mindre pike lake på den Irländska landsbygden

(det finns två slags sjöar på Irland, trout lough och pike lake).

 

 

Grabbarna blev än mer häpna när jag drog på ett par fina gäddor inom loppet av en halvtimme. De hade tidigare aldrig sett någon fiska där jag stod. Än mindre hade de sett någon som fiskade med flugspö.


Varför i hela friden fiska just gädda, när det finns så mycket annat man kan fiska? Och varför fiska med "handicap", hålla på och fjutta runt med ett flugspö, med begränsad kastlängd etc.

Svaret på första frågan är enkel. Det är ett okomplicerat och givande fiske med goda chansen till mången och ibland stor, ja t.o.m. riktigt stor fisk. Jag hävdar att flugfiske i många situationer är minst lika effektivt som spinnfiske. Inte alltid, men ofta. Du kan fiska av riktigt heta ställen med mycket vegetation och grunt vatten, fiska långsamt, snabbt, och använda beten med en gång som attraherar fisken långt mer än flertalet spinnbeten.

 


Skärgårdsgäddor är ofta välkonditionerade och håller hög vikt i förhållande till sin längd

Svaret på andra frågan är mer komplicerat. Flugfiske är magiskt, kastet, att se plogvågen och virveln när fisken tar flugan, känna det brutala hugget, uppleva direktkontakten med fisken. Detta sätter krydda på tillvaron och man får en adrenalinkick.


 

Första försöken

Första gången jag hörde talas om flugfiske efter gädda var någon gång under sensommaren 1994. Min Petri broder Olle berättade att han hade varit ute i Blekinge skärgård och spinnfiskat, medan en person i sällskapet hade flugfiskat. Flugorna lär ha varit enorma, buskiga saker som han kallade "kusar" och var mycket besvärliga att kasta, men visst hade denna person fått fisk. Det hela lät ganska exotiskt tyckte jag. Någon månad senare, vid första bästa tillfälle som gavs på tidiga hösten, passade jag på att ta med flugspöet på fisketuren till Blekinge skärgård. Jag minns denna tur mycket väl, en tidig oktoberdag med hyfsade förhållanden, halvmulet och måttlig S/V vind. Efter att ha fått ett par gäddor på spinn tacklade jag flugspöet, knöt en halmeter 0.53 mm monofil (det grövsta jag hade) längst ut på tafsen och fäste en av de flugor jag inhandlad för tillfället.


Den enda som finns kvar av mina första köpflugor

Det var en grön/vit streamer med kropp av epoxy på mylartub, vinge av bucktail och tupphackel, krage och målade ögon. Det hela var bundet på en Aberdeen krok, gissningsvis 5/0 eller så. Flugan var tung och jag hade vissa besvär att få ut den mer än femton meter med mitt mjuka, långsamma nio fots 7/8 composite (det var f.ö. ett Kunnan spö). Min kastteknik begränsade mina möjligheter att täcka vatten men jag hittade efter ett tag en sten ovanför vattnet från vilken jag kunde någorlunda bekvämt med vindens hjälp (i ryggen snett från vänster) fiska av en "balja", och efter en stunds fiske fick jag faktiskt min allra första gädda på fluga, om än en liten en. Jag minns fortfarande hur jag såg fisken innan jag kände hugget, när en gul/grön skugga lösgjorde sig från bottnen och gjorde ett snabbt utfall mot flugan som kom knyckande över tången i meterdjupt vatten. Det var inget monster, fisken vägde under kilot, fighten var kort men nog var det fisk. Denna fluga hängde med ett par fisketurer till, fångade till min stora glädje en hel del fisk, varav några med ansenligt högre vikt, innan jag till sist satte den vid en senare fisketur. Numera har jag pensionerat alla flugor med denna grundkonstruktion då jag tycker att de är väl små(!).

Fiskesituationer

Några år senare har jag hunnit lära mig en del av framgångar och motgångar i vitt skilda situationer. Utan att göra skäl av att vara någon expert inom området, har jag nog fått så pass mycket kött på benen att jag känner mig tämligen säker på ett par saker som jag skall försöka beskriva i denna artikel.


Fiske i blåsiga förhållanden


Vid högvatten kan krävas att man vadar djupt

Andra entusiaster (och långt mer experter än jag själv) inom ämnet som är föremål för diskussion har säkert en hel del att tillägga och ger kanske intrycket att delvis motsäga mina teorier, dock är det så att vi kanske fiskar på olika platser, under olika förhållanden och med olika metoder.




Fiske från båt i en grund skånsk sjö

Först vill jag nämna att jag vanligen fiskar vadande. Förklaringen är helt enkelt den att i) jag har ingen båt ii) de flesta ställen jag fiskar ligger i Blekinge skärgård och lämpar sig för vadning iii) jag fiskar gädda främst under sommar och höst. Vattnen jag fiskar håller ett djup mellan kanske tre decimeter till gissningsvis max två meter. Med andra ord är det nästan uteslutande flytlina som gäller för min del. Andra fiskar som bekant med stor framgång med sjunklina från båt (besök t.ex. Sören Essebo's hemsida) eller från land i t.ex. U-formade år som Lödde Ã…. När tillfälle ges skall jag prova nya fiskemetoder och platser, och komplettera dessa sidor med mina observationer.

Esox Lucius

Denna fisk väcker känslor hos alla. Få arter är så mytomspunna som just gäddan. Oändligt glupska, kannibaler, attackerar badande, äter hela änder, stoppar i sig halva sin vikt i veckan, blir 25 kg etc. Mycket av detta är överdrifter av i grund och botten sanningar, eller åtminstone halvsanningar.


Nackgreppet

Man får även intryck att många tycker illa om gäddor, just för att de äter annan värdefullare fisk som t.ex. öring. En annan mer positiv syn hos andra är att gäddan är en av naturens fantastiska skapelser som har en förmåga att hitta nischer i naturen och fylla dessa. Den står, liksom öringen och andra predatorer, näst överst i näringskedjan, är en spännande art och förtjänar all respekt. Liksom öringen och liksom andra arter.

Årstider

"Gäddan lurar i vassen" heter det. Det är nog snarare så att gäddorna för det mesta inte jagar, utan håller till i vatten med hög trivselfaktor, för att periodvis uppsöka jaktmarkerna och inta ett skrovmål, och för att sen dra sig tillbaka igen.

Sommar

Betraktar man en karta över gäddans utbredningsområde i Europa och Nordamerika så inser man genast att det rör sig om en kallvattenfisk. Trivselfaktorn ges i mångt och mycket av vattentemperaturen, vilken därför inte bör vara allför hög.


Sommargäddor i denna storlek är ganska vanliga

Är vattnet allt för varmt ställer sig gäddorna på djupare och svalare vatten. Är vattnet svalt nog kan fisken däremot mycket väl stå kvar på grunt vatten hela dagen även om sommaren. Var går gränsen? Skall man, utan att veta, gissa på runt 16 grader?


Skärgårdsvik med blåstång - perfekt för gäddor

Däremot håller de grunda partierna, med vegetation, sten och ojämnheter mycket mer föda, varpå dessa hemsöks av gäddorna under intensiva jaktperioder sommartid då man får uppleva att det är tätt mellan huggen. Sedan tar det plötsligt slut. Man får känslan av ett kollektivt beteende och det ligger nog något i detta. Betänker man att gäddorna äter ca 2.5 ggr sin kroppsvikt om året, och intar ungefär hälften av detta under de ca tre månader som följer leken, skulle det innebära att en 5 kg gädda äter 6 kg under sommaren (slutet maj - slutet aug). Det blir 70 g fisk om dagen i genomsnitt, vilket motsvarar två bytesfiskar om en decimeter. Eller en bytesfisk om 15 cm. Gäddorna är för övrigt mycket effektiva på att omsätta föda till egen kroppsvävnad.


Ytterskärgård

Växlande molnighet eller mulet väder, pålandsvind är att föredra framför soligt och vindstilla, vid fiske på grunt vatten. Är fisket dåligt och det mulnar och börjar blåsa ökar chansen till bättre fiske markant. Varför det? Jag är övertygad om att det har att göra med att ljusförhållandena förändras, och att det helt enkelt är så att utsikterna till framgångsrik jakt blir bättre och att detta triggar en huggperiod.

Höst

Framförallt på hösten brukar det finnas en god tillgång på gäddor inne på grunt vatten. Ju senare hösten lider, desto grundare står fisken, så länge vattentemperaturen håller sig tillräckligt hög.

En höstgädda drillas..


...och sätts tillbaka

Tidig höst kan vara lurigt därför att temperaturförhållandena fortfarande är lika de som gäller sommartid, och fisket skall anpassas efter detta. Övergången till höstfiske brukar ske under oktober månad. Exakt när är dock svårt att säga. När detta inträffat är också fisket som allra lättast. Gäddhonorna (nästan alla gäddor över några kg är honor) börjar bilda sina romsäckar och jag har läst att i samband med detta intar de extra mycket föda. Källan till detta påstående är dock osäker, så det är tveksamt om det stämmer.


Ytterskärgård vid högvatten


Innerskärgård

Ännu senare på hösten kan fisken stå "ända uppe på land", gärna på läsidan, och vid solig väderlek stå och "sola sig" för att höja kroppstemperaturen och ämnesomsättningen, och det lönar sig därför att fiska av det innersta av vikarna, mitt bland tången. En annan förklaring som inte motsäger den första är att vattnet är varmare än luften varför det kalla ytvattnet förs ut och ersätts av det relativt varmare bottenvattnet.

Vinter

Efter hand som hösten övergår till vinter kyls ytvattnet ner allt mer och gäddorna försvinner ut mot, relativt sätt varmare, djupare vatten. I takt med att temperaturen sjunker minskar fiskens ämnesomsättning, den blir mer och mer letargisk, och fisket blir följdaktligen allt sämre. Visst, det går att få fisk men eftersom födointaget är minimalt, krävs det att man presenterar betet mycket nära fisken eller att betet är mycket lättfångat (man kan ju som bekant meta gädda från isen...).

Vår

Vårfiske efter gädda på kusten med flugspö kan vara väldigt frustrerande eftersom man hela tiden får jaga efter uppehållsplatser i närheten av lekområden och framförallt platser som håller en högre vattentemperatur än omgivande vatten .

Grunda områden i vikar med god bottenvegetation brukar kunna hålla en hel del gädda tidigt om bara vind och väder har varit gynnsamma. Tillgången på bytesfisk i området spelar nog också en viktig roll i sammanhanget. Tyvärr så kan det kännas lite som ett lotteri att ge sig ut och leta på kusten efter gädda tidigt på säsongen eftersom det kan ge storvinst ena dagen, och bara nitlotter andra dagen trots till synes samma förhållande. Gäddorna rör sig förmodligen väldigt mycket i och omkring lekområdena och både lekande gäddor, utlekta gäddor och dom som inte har påbörjat leken kan befinna sig inom samma område.


Vackert tecknad vårgädda

Gäddorna leker i omgångar och alla är inte på plats i samlad trupp på en given tid och det gör ju inte det hela lättare att förutse när man själv skall vara på plats med flugstången i högsta hugg.

Soliga dagar med lite vind i riktning in i dom grunda vikarna är nog det mest gynnsamma och som sagt hittar man inte gäddorna med en gång så skall man inte misströsta utan bara leta vidare. Förr eller senare kommer man i kontakt med gäddorna och får uppleva ett tidigt gäddflugfiskebonanza.

Jaktbeteende

Gäddan är en utpräglad opportunist. Med sin perfekta kamouflagedräkt smälter den in i bakgrunden, håller sig osynlig och överraskar sitt inget ont anande byte. Gäddan, med sin specialiserade konstruktion, utnyttjar främst två sinnen då den jagar. Först signaler från sidolinjen som ger en indikation om avstånd, riktning och hastighet hos bytet, sedan visuell kontakt och ett blixtsnabbt utfall med hjälp av den muskulösa stjärtspolen och de längst bak placerade fenorna. Missar den kommer den inte att förfölja sitt byte en längre sträcka.


Denna gädda föll för en "Essebo special"

Ett faktum som kan vara bra att känna till är att gäddan inte är särskilt nattaktiv. Den jagar främst med hjälp av dagsljuset. Visst kan man kan få gädda vid nattfiske, men det är nog inte den tid på dygnet som är förstahandvalet.

Bytesval

Opportunism innebär att en gädda kommer att försöka äta det som finns till hands, om den bedömer det är värt mödan. Varje jaktförsök innebär att förbruka en viss mängd energi och eftersom långt ifrån alla försök är lyckade krävs det en viss storlek på bytet för att det skall löna sig i längden. Ett större bete innebär större chans att locka en större fisk till hugg. Ett bete som verkar lättfångat har större chans att fånga fisk. En stor fluga som ömsom svävar, rycker och knycker till är inte bara en attraktor utan ger även intrycket att vara ett lättfångat byte.


Hugg!

Slutsatser

Av det pseudovetenskapliga resonemanget ovan kan man dra ett antal slutsatser om hur man skall gå tillväga för att maximera sina chanser till framgångsrikt flugfiske efter gädda.

- Fiska över vegetationsrika bottnar med riklig tillgång på föda
- Tillgång till djupt vatten en bit utanför är en förutsättning (vid varmt vatten, sommartid)
- Rätt "jaktljus" krävs för att utlösa en huggperiod
- Vid vårfiske skall man uppsöka områden med varmare vatten
- Pålandsvind om sommaren är att föredra
- Sent på hösten kan soligt och lungt väder, och stränder och vikar i lä av vinden vara bra

Flugan

Flugan skall vara stor, synlig, och samtidigt gå att kasta med ett flugspö.

Viktigare än att flugan är vacker att beskåda är att den är oöm och enkel att binda eftersom den kommer att utsättas för en omild behandling.

Länk till några av de flugmönster som vi använder, Torparen, Bunny bug och Duo Pike.


Big Hair Pike Fly


Paul Sörensens fluga


Pike Muddler


Bunny Leech för Gädda


En titt i en gäddflugfiskares flugask

Av egen erfarenhet har jag kommit att preferera flugor bundna på kortskaftad krok ca 3/0 med stort gap, och med en lång vinge gjord av syntetmaterial av typen Angel Hair eller Big Fly Hair.

Fördelar

* Rimligt lätta, suger inte åt sig vatten
* Ger samtidigt det visuella intrycket att vara stora
* Litet luftmotstånd

Andra flugor som fungerar bra är stora kaninstrimlor, av typen Bunny Leech. Dessa har dock nackdelen att de absorberar vatten och blir tunga innan man gjort något luftkast, man annars är det förträffliga flugor. De har en fantastiskt pulserande gång, syns bra och har ett rimligt luftmotsånd.

Tafsen

Till att börja med inser man snabbt att det inte är nödvändigt med en delikat presentation, samt att gäddan knappast är tafsskygg. Sedan säger den respektingivande tandgarnityren att det krävs ett tafsmaterial som inte enkelt kan bitas av. Slutligen vill man kunna kasta någorlunda bekvämt, även vid blåsiga förhållanden. Därför rekommenderar jag en förhållandevis kort och grov tafs, med några decimeter "Pike Leader" längst ut. Börja med t.ex. 0.60 och tapera ner till 0.35 och längst ut två dm pike leader. Pike leader gör visserligen tafsen tyngre men den har så pass många fördelar att den rekommenderas varmt. Till vänster avbildas ett fabrikat som praktisk erfarenhet visat fungerar bra och är tillräckligt styvt för att förhindra irriterande "knorrar". Det finns andra fabrikat på marknaden med. Mer info om gäddtafsarEnkel taperad tafs görs så här.

Fluglinan

För att effektivt, under blåsiga förhållanden kasta dessa flugor krävs en 8:a, eller kanske en 9:a. Man kan förstås gå upp i viktklass om förhållande kräver så, till priset av sämre fiskekänsla och tristare drillningar. Eftersom det inte rör sig om direkt delikat fiske, utan att kasta hyfsat långt och med inte allför höga krav på precision, står alternativen mellan WF och shooting head. Vilket du väljer är en smaksak. För att orka vända linan och sträcka tafsen kan det hjälpa att klippa ner fronttaperingen en bit. På marknaden finns speciallinor för tunga flugor, t.ex.Scientific Anglers Pike/Muskie line, som är speciellt utformade för detta fiske med stora flugor. Jag har provat en sådan under ett par timmars fiske och det var en barnlek att kasta långt och snyggt. Att jag har god erfarenhet sen tidigare av SA produkter gör att jag kan rekommendera just denna lina. Övriga tillverkare har linor de med, t.ex. Rio med deras Bass Line och Pike Line samt Cortland. Klicka här för att kolla in en test av den hetaste gäddlinan på senare år, Guideline Pike DC.

  

En vanlig WF lina duger dock bra om du inte vill kosta på dig en speciallina.

Som tidigare nämnt fiskar jag uteslutande med flytlina, p.g.a. att jag fiskar på grunt vatten, och att de flugor jag använder sjunker så pass snabbt (knappt 1 dm/sek) att det i praktiken går att locka upp fisk från ett par meters djup och samtidigt undvika tången genom att variera intagningshastigheten. Skall du ner på djupet en bit, eller fiska från båt, behövs naturligtvis sjunklina. Och sjunklinor finns i många utföranden, så det är bara till att välja den som passar.

Backing

Ja, du kan behöva litet backing. Inte för att gäddorna är kända för att göra långa rusningar, men det är dumt att chansa. Det kan gå mycket stor fisk även nära land på grunt vatten.

Rulle

Rullen skall helst ha en broms som du kan använda för att sätta press på fisken vid behov, och kunna frigöra ena handen när du skall ta upp fisken. Annars är knappast rullen den del av utrustningen som avgör din framgång.


En fighting butt kan underlätta

Spö

Spöet är en delvis en smaksak, beroende på din kaststil och teknik. Ett snabbt spö är mindre tolerant för missar i timingen, och det krävs att man sträcker ut linan ordentligt i fram och bakkast annars blir det lätt obalans, en stor båge bildas och kastet blir inte riktigt vad man tänkt sig. Oavsett vad du väljer är det praktiskt med en fighting butt då man skall drilla en större fisk.

Linkorg

Ett mycket användbart tillbehör som faktiskt fyller en funktion, om du rör dig bland stenar och tång. Inte så mycket för kastlängdens skull som för att undvika trassel.  Beskrivning på hur du gör din egen linkorg.

(Sol)glasögon

Du har bara ett par ögon och de skall du vara rädd om. En 3/0:a i ögat är inte särskilt lyckat.

Litteratur

Fakta har jag hämtat ur boken "Pike" skrivet av engelsmannen Fred Buller (1979, tror jag). ISBN: 070906599X. Mycket fakta och intressanta diskussioner kring ämnet ifråga. Tyvärr står där inget just om flugfiske efter gädda men boken är väl värd att läsa om du kommer över den.

Länkar

Sören Essebos mycket personliga sidor om flugfiske efter gädda. Fiskedagbok mm.

Pikehunters (framlidne Paul Sörensen m.fl) hemsida om flugfiske efter gädda. Fina bilder, en hel del skrivet kring teknik och utrustning.

Scandic Angler, fd Opasia, danskt fritidsmagasin på nätet, med några artiklar inom ämnet.

Stort tack till Paul Sörensen för sin feedback och input.