Allt som oftast hör man diskussioner vid fikabordet på arbetslatsen som cirklar kring ojjande om hur vi proppas fulla med tvättmedelsreklam från VIA, bilreklam från Volvo och så vidare, och hur jobbigt det är att filmerna avbryts. Med detta i tankarna var jag nere i fiskebutiken, och som vanligt är det alltid nya heta beten, och beten som funkade förra säsongen är helt ute och personalen stirrar på en som om man vore ett fundamentalt eremitpucko när man frågar efter ett artongrams Toby i en viss färg eller ett Atomdrag.
Plötsligt fick jag en flashback tillbaka till 12-13 års ålder. Mitt fiskeintresse väcktes redan vid sju års ålder tack vare min far, och vid detta laget läste jag allt som hade med fiske att göra.
Napp och Nytt, Normark och Shakespeare-katalogerna var mer eller mindre utslitna efter många kvällars bläddrande och man drömde sig bort till de främmande platser som beskrevs, men framför allt, man önskade sig lägga vantarna på dessa magiska rullar och spön som beskrevs i ordalag som tolkades mer eller mindre som total villkorslös garanti för fiskelycka.
På den här tiden var det nylonlinor som gällde, och multirullar ansågs överlägsna haspel i fiskekänsla. I drömmarna såg man sig stå vid vattnet med en Ambassadeur, drillandes en gädda på en Mörrums eller Reflexspinnare. Det fanns liksom inga tankar på väder, vind och andra förhållanden. Fiskegrejjerna var HELT avgörande.
Så fick jag så en ny katalog från Normark. Nytt var Kevlarspön och magnetbromsade multirullar. Katalogen lästes från pärm till pärm, och garantier om att "skatbon's tid är förbi" sögs in med hull och hår.
I denna veva hade jag en enorm tur med kontakter på min faders sida, så när jag fyllde tretton år, och det var dags att öppna födelsedagspresenterna(maj månad), höll jag på att svimma. I paketet låg ett Daiwa kevlarspö, och en Daiwa Magforce multirulle med magnetbroms. Lyckan var total. Drömmarna hade gått i uppfyllelse. Inte nog med det, jag hade förklarat för min far att det fanns en typ av nylonlina som var "state of the art" och som "spöade alla andra linor". På denna tid var det krig på nylonsidan. Abulon var vid denna tiden i spetsen, och de andra tillverkarna marknadsförde sina linor aggressivt.
I paketet låg således även den lina som jag förklarat för min far var ABSOLUT nödvändigt för fiskelyckan. Kort och gott, detta var en av mina bästa födelsedagar någonsin.
Spänningen var olidlig att få prova de nya grejerna. Linan spolades på noggrant, allt förbereddes, och jag tog cykeln ner till sjön där jag är uppväxt. Framme vid vattnet laddas ståltafsen med en reflexspinnare, pulsen bultar, lägger magnetbromsen på max, och drar iväg ett hejdundrandes kast. "Wrrrshhhhhhh" kommer från rullen när linan reser sig till ett enormt skatbo.
Besvikelsen är total. "Hur kan det hända? Katalogen säger ju att det inte skall hända!". Jag är i chock, tårarna flödar ner för kinderna, och jag tar mig hemåt för att i slutändan skära bort all lina och ladda med ny.
Det är i detta skede jag inser, vid tretton års ålder, att det vi matas med inte är verklighet, utan bara ett sätt att få oss intresserade att köpa saker i konkurrens med andra. Jag minns än idag bilderna av vattenpärlor på guldpläterade rullgavlar, allt för en smakfull bild av produkten.
Idag har man så äntligen insett att nya "heta" saker inte är avgörande för fiskelyckan. Det är konsten att läsa vatten, väder och vind som är avgörande.
Hur jag vet det? Glasklart, min multirulle med magnetbroms och kevlarspö används fortfarande! Visst, nylonlinan är ersatt med flätlina (i min mening den största utvecklingen sedan glasfiber kom och ersatte stål och cane-spö). Grejerna från förr håller faktiskt. Till det vunnen erfarenhet om fiskens jaktmönster, huggperioder, ekolod och GPS, gör att jag idag fångar mer fisk än någonsin. På 30 år gammal utrustning. På klassiska drag från 50 och 60-talet. På ställen där man aldrig skulle tänkt sig fiska i tonåren.
Det var inte tvunget bättre förr, men man skall inte tro att fisken ändrat beteende de senaste tusen åren, och fram för allt, inte från en säsong till nästa. Och framför allt:
Att ha betet i vattnet är viktigare än vilken utrustning man använder!!!
Nästa havsöringstur blir nog med mitt ABU Lapplandia, Delta 5, och en hedelig zonker i ändan på tafsen....iallafall blir det inga fler turer med en multirulle......
