Skånska Kustfiskeklubbens äventyr över hela världen, sydamerika, australien, europa och norden har besökts av oss alla.

Guadeloupe igen

Text och bild: Anders SJöberg

Återkommen från två veckors fiske, paddlande och frossande. 10 bonefish och så klart en massa annat konstigt. 

Opala River

Opala är en mindre-mellanstor älv med kristallklart vatten. Den är i sin helhet ca 80 km varav dryga hälften är lämplig att flotta och fiska. Älven har ett spektakulärt lopp, framförallt halvvägs ner då rinner i en trång klyfta genom den gamla calderan och passerar i närheten av en perfekt stratovulkan. Den övre stäckan är grund, med sel, och djupare pooler och bakvatten. Den mellersta sträckan är omväxlande lugn, omväxlande ström med forspartier av klass 3-4 som kräver vana att framföra flotten. Den sista sträckan flackar av och här blir det djupare. På de flesta ställen är det lättvadat.

Strax innan landning

Helikoptern på väg att lämna oss och packningen

På drift ned för älven


Helikopterperspektiv över vulkanen Opala


Älven Opala och vulkanen med samma namn i bakgrunden

Vissa snabba forspartier kräver en van och säker hand med flotten

Vi var fyra förvantansfulla klubbmedlemmar som den 13:e februari satte oss på svävaren i Malmö med en nästan 40 timmars lång resa framför oss. Vi som utsatte oss för denna strapats var bröderna Ulf och Lennart Norman, Christer Lööv och jag. Färden gick från Malmö via London och Los Angeles till Auckland på Nya Zeeland. (Man kan också åka andra hållet via Singapore) Många avskräcks av den långa resan men med hjälp av fiskelitteratur och en hel del Gin Tonic så går det förvånandsvärt bra.

Stor bonefish och permit

Text och bild: Anders Sjöberg

Liksom i fjol tog jag en tripp till Guadeloupe. Den här gången följde yngsta dottern, Hanna, med. Pappa fiskade. Dottern slappade och följde ibland med ut i kajaken, dock utan att fiska. 

Förra året blåste smådjävlar nästan varje dag. I år var det mer normalt på vindfronten. Mest ostliga vindar av varierande styrka. 

Även i år blev det fiske i det område som heter Grand Cul de Sac. Det är ett stort område med vissa restriktioner vad gäller kommersiellt fiske. Inom området finns mindre mer strikta reservat där inte ens catch and release är tillåtet. De områdena är utmärkta med kryssprickar och finns med på de flesta kartor över Guadaeloupe. 

Crand Cul de Sac ligger innanför ett barriärrev och har växlande djupförhållanden. Från 10-12 m upp till ngn. dm på flats och pan-cace-flats. Det finns även några mindre öar. Här och var syns mangroveöar eller enstaka mangrovebuskage mitt ute havet. Där vet man att det är grunt = bonefish. Men man kan också spana efter pan-cake-flats. De syns ganska bra på flera hundra meters håll. 

guadel 025

Ursköljning av korallsand

kajak

I år blev det en del fiske kring en ”nästan ö” som heter N Petite Biche. Ett mycket märkligt ställe. Mer än en km från land, på en sandbank, har någon spikat upp ett stort skjul. Inne finns bord och bänkar. Hit tar sig många för att bada, snorkla, grilla och festa. De flesta kör den enkla varianten och använder motorbåt. Det kan vara mycket glatt vid vissa tillfällen. Runt skjulet ligger fina områden för bonefish och det finns ganska mycket av dem där. Fördelen med området är att bonefiskarna är så vana vid folk att de inte lämnar området i panik om de blir skrämda. Det betyder inte att de inte är lättskrämda, för det är de, utan att de mer kontrollerat ger sig iväg om de får syn på en människa och ganska snart kan tänka sig komma tillbaka.  

gualabiche

Tredje dagen jag fiskade kom Hanna och jag ganska tidigt ut till La Biche. Jag beslöt mig för att följa den vita sandstigen ut till spetsen som ligger NO om skjulet, som då var folktom. Nära spetsen såg jag ett gäng tailande bonefiskar och jag började göra en kringgående rörelse för att inte skrämma dem med en fluglina över deras ryggar. Strömmen går mot skjulet och fiskarna står med huvudena mot strömmen, så ett kast rakt bakifrån hade bara resulterat i ännu en skrämd fisksamling. 

När jag var i jämnhöjd med fiskarna såg jag en fena till långt utanför revet. Bonefish där? Men där är det ju ganska djupt. Så stack ett svärd upp ur vattnet och viftade ett par slag. Permit! 

Åt helsike med bonefiskarna. En stor, riktigt stor, permit med böjd/bruten ryggfena, letade mat utanför revet. Med skakande händer knöt jag på en krabbimitation. Motvindskast med en krabba - inte det enklaste. Kastandet fungerade dåligt. Fick man väl ut krabban framför permiten vände den och fortsatte åt ett annat håll. Man skulle haft en fluga med ett strykjärn som tyngd för att få ned flugan tillräckligt snabbt. Fisken rörde sig helt slumpartat. Jag tror jag la 10 kast på fisken innan den flyttade sig 100 meter och fortsatte födosöket. Där fick jag ytterligare några möjligheter innan den tyckte att den rensat området och drog vidare. 

IMG 3147 

Hanna och jag fortsatte till några flats med mangrovebuskar som ligger nära La Biche och spenderade ett par timmar där. På hemvägen var jag tvungen att kolla permitområdet. Samma permit var tillbaka och lurvade omkring utanför revet. En tyngre krabbfluga laddades. Jag fick ut den och när fisken var en meter från flugan gjorde jag en försiktig dragning. FAST FISK! Men – va f…n. En grön hornförsedd korallfisk började fnatta omkring i ytan. Felkrokad. Massa plask i ytan passade inte herr Permit, utan han drog. Troligen gick korallfisken i lag med permiten. Korallfiskar äter inte bara koraller utan tar också småkryp. Tar den en fluga är den ännu mer effektiv än en barracuda på att knipsa av tafsen, vilket jag upptäckte på ett annat ställe. Man känner inte ens att tafsen klipps av. 

Någon dag senare fanns det flera permits som rörde sig i området. Det store med bruten ryggfena och en nästan jämnstor kompis och två som var mindre, men ändå stora. De försvann efter ett tag. Jag stannade och väntade ganska länge, men de kom inte tillbaka. En ensam, mer mellanstor permit, drog förbi utan att stanna– det var allt. 

Den enda sportfiskare, förutom mig själv, som jag såg ute bland flatsen var en jiggfiskande kille från Guadleoupe. Han hade också sett permit vid La Biche. 

Jag berättade för kajaktuthyraren Frank, att jag sett permit, eller som den heter på franska Carangue Plum, vid La (Petit) Biche. Att det fanns permit vid La Biche var inte obekant för honom. Han tipsade om ett annat ställe. Många gånger var jag och kollade området, men inte en enda syntes till. Däremot var det ett bra ställe för bonefish på morgnarna. Första morgonen som jag paddlade dit, var det spegelblankt. På det grunda turtle-grass-området syntes 10 -20 fenor från tailande och cruisande bonefish. 

Försiktigt smögs ankaret i och jag tog mig hukande fram mot den närmaste tailande gruppen. Det räckte med att fluglinan var i luften för att skingra fiskarna. De var ruskigt nervösa. Kanske berodde på den fiskgjuse som då och då under dagen patrullerade området. En bonefish blev dock avkrokad. Efter ett tag dog aktiviteten ut. Antagligen inte bara på grund av att jag lyckats skrämma iväg allt i fiskväg.  

guadel008

Det fortsatte att vara spegelblankt och jag lät kajaken glida över ett längre rev. Läckert att sitta i kajaken och se på fiskar och annat. En sköldpadda fick en nära-döden-upplevelse när kajaken gled över den och paddlade iväg vad allt vad fenorna klarade av. Fenan från en permit bröt vattenytan, när jag kom smygande. Det blev ett kast innan kajaken hade glidit förbi. Därefter försvann fisken. Den kom nog lite väl nära kajaken. Även det här var en ganska stor permit, även om den inte kunde jämföras med gamla ”broken fin”. 

Lite märkligt med permitfiskarna. Jag såg ganska många första veckan, men inte en enda den andra. 

Det händer ibland lite galna grejer när man fiskar. Nära La Biche stod jag och såg plogarna av en bunke fisk närma sig. Fiskarna stannade till och det började viftas med fenorna/taila. Ett lagom kort kast och en dragning gav ett rejält hugg. Men varför betedde sig fisken så konstigt? Var det för grunt? Massa smårusningar och skakande i vattenytan. En Bar Jack – den med den blå randen som ibland felaktigt kallas Blue Runner (vilket är en annan fisk). Var den del i ett gäng bonefish eller tailar även Bar Jacks?

Vid nästa flat gick jag och kastade blint på en flat när en bra fisk drog i. Linan slog sig som veven. Jag tog ett par snabba steg för att lätta på trycket, ramlade men lyckades under luftfärden få loss linan. Skön känsla, att dyngvåt från topp till tå, resa sig och höra hur fisken går från tvåans växel direkt till nr fem. 

guadel005

En rejält stor bonefish.  

Näst störst på trippen.

Det blev en del bonefish till, men inte så många. Det finns inga mängder med bonefish i området och jag har mycket kvar att lära när det gäller att lyckas fånga de rackarna. Tappade två rejäla fiskar när jag fiskade med en ny krok, Owner Mosquito, med inåtböjd krokspets, och det efter en stunds drillning. Ok att man får hugg och att fisken lossar under de första sekunderna, men när man börjar få ordning på rusningarna och har haft fisken på en stund brukar de inte kliva av. Kroken,”vasskyddet” eller slumpen?

Då och då tog jag lite fiskepauser och seglade vid Hotellet med Hanna och tog det allmänt lugnt. 

Hanna och jag tog en tur till vulkantoppen. Rejält jobbigt, men klart värt besväret. 

vulkan

Hanna

Dottern hängde med på en valsafari. Det blev en massa delfiner – och det är ju alltid trevligt. Varför är det så mysigt med småvalar? Jag blir fortfarande glad när jag ser tumlare, trots att jag nog sett hundratals genom åren. 

Sista fiskedagen var det skitväder och blåsigt, så det var inte läge att dra ut till några flats. Det fick bli fiske efter tarpon och snook. Området där jag hyr kajak är inte det bästa fär tarpon. Det finns bättre ställen på ön. Jag hade fått tips om att mellan Riviere Moustique och Riviere de Viard går det att få snook och tarpon. Nu blåste det rejält vilket försvårade allt fiske. Genom att lägga i ankaret utan att fälla upp det gick det ändå hyfsat bra att släppa sig ned längs med intressanta delar. Jag paddlade upp i Riviere Moustigue. Häftigt, men i princip omöjligt att kasta en fluga. Träd och rötter överallt. När jag gled ut ur den lilla floden såg jag en sjunken stock under kajaken. Sådana skall det visst ofta stå snook vid, tänkte jag – och det gjorde det. En fisk på några kilo simmade makligt iväg.

manggrove 

Jag drev längs med mangrovekanten. Ibland var det som laxfiske. Ett kast mot kanten. Kajaken drev och drog ut flugan. Lyft och nästa kast nära bladverket. Tappade en hyfsad Pagre/Pargo. Pargo, som är ganska vanlig, ser ut som Drakula i munnen. Rejäla hörntänder.

guadel014

Pargo

guadel032

Minigrouper?

Vid mynningen till Riviere de Viard såg jag en liten tarpon komma mot mig grunt vatten. Fisken klapp flugan direkt den slog ned och fortsatte sedan mot mig. Inte en chans att göra det mothugg som krävdes för att sätta kroken i en tarponkäft. Jag kände fisken men den spottade, utan att ens bli skakad av att ha haft en krok i munnen. 

Vi bodde på Langley Hotell med halvpension. http://www.langley.eu/sv/solresor/guadeloupe/

Perfekt för en sportfiskare. Fyllde man magsäcken från buffen på morgonen behövdes bara vatten och Coca-Cola och kanske lite snacks för att klara dagen. En av cheferna heter Hans och har ganska bra koll på fisk och fiske i allmänhet. Hotellet har kajaker som man kan låna och fiska från, om man håller sig i närheten.

Söder om hotellet ligger en stor strand, Grande Anse, där det går att hyra kajaker för lite längre tripper. Dock måste man vara två som ger sig iväg. Kan vara intressant, då det är rejält djupt utanför udden söder om stranden. Vid Grande Anse ligger en ”sjö”. Vid häftiga regn svämmar den över och går det upp tarpon och snook, enligt de lokala. Dock fiskas sjön med nät när det finns fisk i den. Jag var där och kikade, men såg ingen större aktivitet. Hyr man kajak kan det vara läge att dra upp kajaken till sjön och testa. 

Guadeloupe030

Hotell Fort Royal/Langley

Kajakerna hyrdes i Morne Rouge från TAM TAM PAGAIE  http://www.guadeloupe-kayak.com/    

De har både dubbel och enkelkajaker. Dubbelkajakerna är säkrare, även om enkelkajakerna är ganska stabila. När uthyrarna förstod att jag skulle hyra flera dagar fick jag ett bra pris. Två killar sköter uthyrningen. Max är en glad skit som nästan inte talar ett ord engelska. Frank talar bra engelska och är den som har bäst koll på fisket.

guadel018

Kajakuthyrning vid Morne Rouge

I hamnen i Morne Rouge finns också möjlighet att hyra små motorbåtar om man tycker att det här med kajak är lite läskigt. 

Firman heter ”Liberti Boat” http://www.libertiboat.fr/accueil/index.html och tar 120 euro dag för en båt. Bensin ingår. Max 6 personer i båten. Jag antar att man kan få ett bättre pris om man tar flera dagar.

Flatsen är oftas täckta av turtle-grass. Man skall ha ganska lätta flugor för att de inte skall fastna i grönsakerna. Brunt/tan och även cerise verkar fungera. Randig tan fluga med lite orange är ett bra val, eller specialaren som påminner om ett rymdskepp/simmande krabba. 

När man paddlar över djupare vatten kan det antagligen vara vettigt att släppa ut en släpande fluga, om inte sjön är full av flytande sjögräs. Jag såg mindre jagande och hoppande kingfish och något som sannolikt var jacks som jagade i ytan. 

Man får överallt räkna med att bli av med massor med flugor till barracudorna. De är många, de flesta är små, och alla har de rakbladsvassa tänder. 

barracuda

Barracuda som inte bet av.

Det finns riktigt stor bonefish i området. Just vid La Biche är det mer blandad kompott och en del av dem håller mer normal Los Roques storlek. Den största jag tog under trippen, var på väg att nästan bli lite oformligt ful med ett överdimensionerat huvud. Tyvärr finns det inget foto på den. En bild från området där den togs får duga.

guadel023

After work

guakvall

Bilderna tagna av mig och dottern

Pymta River

Med förra årets resa i färskt minne var det med stora förväntningar som jag gav mig iväg på en ny resa, denna gång med älven Pymta som mål. Jag hade inga svårigheter att övertala min kompis Janne att hänga med på resan, Janne fiskar ju som bekant gärna regnbåge i vanliga fall, och då älven enligt uppgift skulle hålla Steelhead var han inte särskilt svår att övertala. Tidpunkten för resan hade lagts så sent som möjligt på hösten, dvs i Oktober, eftersom Steelhead börjar stiga på hösten för att leka på våren.

Pymta är en liten-medelstor älv med ett relativt snabbströmmande lopp. Pymtas övre lopp omgärdas av bergskedjor. Pymta är stenig och vadningen kan periodvis vara besvärlig.

Väl framme fick vi dock något av en köldchock. Hösten var redan historia, träden var avlövade, vintern stod om hörnet och vi konstaterade att det skulle bli en kylig upplevelse att tillbringa den närmsta veckan i det fria med övernattning i tält. För sent att ångra sig...

Text och bild: Tord Andreasson

Ett koncept tar form

 

Janne kom upp med idén under senhösten att köra motorcykel ner till Slovenien och flugfiska en vecka. Av ett besök på tyska Auto Zugs välstrukturerade hemsida framgick det att det gick biltåg ända ner till Villach i södra Österrike. Det framgick även att motorcyklister var mer än välkomna, det finns flera sidor med information om hur det går till före och under resan. En översiktskalkyl visade att priset för biljetterna var rimligt i förhållande till vad det kunde tänkas kosta ligga 200 mil på Autobahn med ett par övernattningar på Gasthaus. Så vi slog till och bokade biljetter med avfärd den 20 maj. Att Kenneth Svensson har mångårig erfarenhet av Slovenien var till stor hjälp då han mer än gärna gav oss rekommendationer vad gäller fiske, guidning och logi.

Kajak, mangrove, barracuda...

.....tarpon, snook och bonefish samt en massa vind.

Text och bild: Anders Sjöberg

Hemkommen från Guadeloupe. Att jag hamnade just på den ön berodde på att jag lovat yngsta dottern en tripp till Karibien.

Vi är väl många som läst Gunnar Westrins skildringar av fisket på Sandåslandet. Fiskeplatser med namn som Råstoätno, Tavvaätno och Harrejohka har alltid kittlat vår fantasi och bidragit till våra drömmar om fjällfiske. 


Klubben har faktiskt varit på väg tidigare, som uppföljning till Alaska-98 så hade vi långt gångna diskussioner med Lainio Vildmark om att bli utflugna till Tavvaätnos källflöden och sedan skulle vi flotta oss nerströms på samma sätt som i Alaska. Dessa planer stupade dock på att det var fiskeförbud de 3 första milen och det kändes lite struligt att bara passera ett av Sveriges bästa harrvatten utan att få fiska. 

Slovenien

Slovenien är ett av Europas allra minsta och yngsta länder, med en yta om ca 25000 km2 och en befolkning om ca 1 M. Det officiella språket är Slovenska, det historiska och kulturella arvet är delvis präglat av Italien och Österrike som landet gränsar till mot väst och norr. Gränsen går där genom de Juliska Alperna och Slovenien är i sin helhet ett mycket bergigt land.


Sloveniens valuta heter Tollar. En-tollar mynten pryds av öringar...

Bonefishing på Los Roques

Text och bild: Tord Andreasson.

En idé växer fram

Det hela började med ett E-mail som Janne skickade ut i september till SKK. Det hette något i stilen med ”Los Roques: Bonefish on a budget... ” Detta E-mail hänvisade i sin tur till en artikel på webbmagasinet Scandic Angler. I denna artikel beskrevs den karibiska arkipelagen Los Roques, 45 minuter flygtid från Venezuelas huvudstad Caracas.

Bilderna var mycket tilltalande och det skrevs om ett paradis för snorkling, dykning samt ett fantastiskt och lättillgängligt fiske efter Bonefish som man kunde utöva på egen hand om man så önskade.

Text och bild: Mats Brorson

 

Det var med spänd förväntan man klev av färjan från Bodö efter ett års väntan, och i den tiogradiga snålblåsten vid kajen börjar man fundera på om dom där plåstren mot sjösjuka man införskaffat verkligen kommer att fungera... Röst är en ögrupp helt i sydspetsen av Lofoten, och utmärker sig genom att man kan fiska inomskärs om det stormar ute på öppet hav. Att fisket efter flundra dessutom är riktigt bra inomskärs gör ön än mer intressant.

 

Inledning

Denna sida skildrar valda minnen från en fiskeresa till Alaska som jag gjorde i sällskap med några medlemmar ur Skånska Kustfiskeklubben under juli månad 1998. Mål för resan var området runt Lake Iliamna och Bristol Bay i sydvästra Alaska, ca en timmes flygning väster om Anchorage och Kenai halvön. 


Seattle

Laxfiske!

Så var det äntligen dags mig och två av mina kompisar från Laholm, Mats och Pelle att ge oss iväg till laxfiskets födelseplats. Det vattnas i munnen på mången laxfiskare när man talar om Park beat i Dee och Tulchan beat i Spey. Vi kunde knappt tro att det var sant när vår ”reseledare” Fredrik meddelade att det var klart med fyra dagars fiske, två på Park och två på Tulchan och en dag imellan för lite sightseeing runt nordöstra Skottland. Tyvärr fick Fredrik lämna återbud pga sjukdom i familjen och en ersättare fick snabbt kallas in. Det visade sig inte vara så svårt så, Pelle tackade ja på stående fot.