Stor bonefish och permit

Text och bild: Anders Sjöberg

Liksom i fjol tog jag en tripp till Guadeloupe. Den här gången följde yngsta dottern, Hanna, med. Pappa fiskade. Dottern slappade och följde ibland med ut i kajaken, dock utan att fiska. 

Förra året blåste smådjävlar nästan varje dag. I år var det mer normalt på vindfronten. Mest ostliga vindar av varierande styrka. 

Även i år blev det fiske i det område som heter Grand Cul de Sac. Det är ett stort område med vissa restriktioner vad gäller kommersiellt fiske. Inom området finns mindre mer strikta reservat där inte ens catch and release är tillåtet. De områdena är utmärkta med kryssprickar och finns med på de flesta kartor över Guadaeloupe. 

Crand Cul de Sac ligger innanför ett barriärrev och har växlande djupförhållanden. Från 10-12 m upp till ngn. dm på flats och pan-cace-flats. Det finns även några mindre öar. Här och var syns mangroveöar eller enstaka mangrovebuskage mitt ute havet. Där vet man att det är grunt = bonefish. Men man kan också spana efter pan-cake-flats. De syns ganska bra på flera hundra meters håll. 

guadel 025

Ursköljning av korallsand

kajak

I år blev det en del fiske kring en ”nästan ö” som heter N Petite Biche. Ett mycket märkligt ställe. Mer än en km från land, på en sandbank, har någon spikat upp ett stort skjul. Inne finns bord och bänkar. Hit tar sig många för att bada, snorkla, grilla och festa. De flesta kör den enkla varianten och använder motorbåt. Det kan vara mycket glatt vid vissa tillfällen. Runt skjulet ligger fina områden för bonefish och det finns ganska mycket av dem där. Fördelen med området är att bonefiskarna är så vana vid folk att de inte lämnar området i panik om de blir skrämda. Det betyder inte att de inte är lättskrämda, för det är de, utan att de mer kontrollerat ger sig iväg om de får syn på en människa och ganska snart kan tänka sig komma tillbaka.  

gualabiche

Tredje dagen jag fiskade kom Hanna och jag ganska tidigt ut till La Biche. Jag beslöt mig för att följa den vita sandstigen ut till spetsen som ligger NO om skjulet, som då var folktom. Nära spetsen såg jag ett gäng tailande bonefiskar och jag började göra en kringgående rörelse för att inte skrämma dem med en fluglina över deras ryggar. Strömmen går mot skjulet och fiskarna står med huvudena mot strömmen, så ett kast rakt bakifrån hade bara resulterat i ännu en skrämd fisksamling. 

När jag var i jämnhöjd med fiskarna såg jag en fena till långt utanför revet. Bonefish där? Men där är det ju ganska djupt. Så stack ett svärd upp ur vattnet och viftade ett par slag. Permit! 

Åt helsike med bonefiskarna. En stor, riktigt stor, permit med böjd/bruten ryggfena, letade mat utanför revet. Med skakande händer knöt jag på en krabbimitation. Motvindskast med en krabba - inte det enklaste. Kastandet fungerade dåligt. Fick man väl ut krabban framför permiten vände den och fortsatte åt ett annat håll. Man skulle haft en fluga med ett strykjärn som tyngd för att få ned flugan tillräckligt snabbt. Fisken rörde sig helt slumpartat. Jag tror jag la 10 kast på fisken innan den flyttade sig 100 meter och fortsatte födosöket. Där fick jag ytterligare några möjligheter innan den tyckte att den rensat området och drog vidare. 

IMG 3147 

Hanna och jag fortsatte till några flats med mangrovebuskar som ligger nära La Biche och spenderade ett par timmar där. På hemvägen var jag tvungen att kolla permitområdet. Samma permit var tillbaka och lurvade omkring utanför revet. En tyngre krabbfluga laddades. Jag fick ut den och när fisken var en meter från flugan gjorde jag en försiktig dragning. FAST FISK! Men – va f…n. En grön hornförsedd korallfisk började fnatta omkring i ytan. Felkrokad. Massa plask i ytan passade inte herr Permit, utan han drog. Troligen gick korallfisken i lag med permiten. Korallfiskar äter inte bara koraller utan tar också småkryp. Tar den en fluga är den ännu mer effektiv än en barracuda på att knipsa av tafsen, vilket jag upptäckte på ett annat ställe. Man känner inte ens att tafsen klipps av. 

Någon dag senare fanns det flera permits som rörde sig i området. Det store med bruten ryggfena och en nästan jämnstor kompis och två som var mindre, men ändå stora. De försvann efter ett tag. Jag stannade och väntade ganska länge, men de kom inte tillbaka. En ensam, mer mellanstor permit, drog förbi utan att stanna– det var allt. 

Den enda sportfiskare, förutom mig själv, som jag såg ute bland flatsen var en jiggfiskande kille från Guadleoupe. Han hade också sett permit vid La Biche. 

Jag berättade för kajaktuthyraren Frank, att jag sett permit, eller som den heter på franska Carangue Plum, vid La (Petit) Biche. Att det fanns permit vid La Biche var inte obekant för honom. Han tipsade om ett annat ställe. Många gånger var jag och kollade området, men inte en enda syntes till. Däremot var det ett bra ställe för bonefish på morgnarna. Första morgonen som jag paddlade dit, var det spegelblankt. På det grunda turtle-grass-området syntes 10 -20 fenor från tailande och cruisande bonefish. 

Försiktigt smögs ankaret i och jag tog mig hukande fram mot den närmaste tailande gruppen. Det räckte med att fluglinan var i luften för att skingra fiskarna. De var ruskigt nervösa. Kanske berodde på den fiskgjuse som då och då under dagen patrullerade området. En bonefish blev dock avkrokad. Efter ett tag dog aktiviteten ut. Antagligen inte bara på grund av att jag lyckats skrämma iväg allt i fiskväg.  

guadel008

Det fortsatte att vara spegelblankt och jag lät kajaken glida över ett längre rev. Läckert att sitta i kajaken och se på fiskar och annat. En sköldpadda fick en nära-döden-upplevelse när kajaken gled över den och paddlade iväg vad allt vad fenorna klarade av. Fenan från en permit bröt vattenytan, när jag kom smygande. Det blev ett kast innan kajaken hade glidit förbi. Därefter försvann fisken. Den kom nog lite väl nära kajaken. Även det här var en ganska stor permit, även om den inte kunde jämföras med gamla ”broken fin”. 

Lite märkligt med permitfiskarna. Jag såg ganska många första veckan, men inte en enda den andra. 

Det händer ibland lite galna grejer när man fiskar. Nära La Biche stod jag och såg plogarna av en bunke fisk närma sig. Fiskarna stannade till och det började viftas med fenorna/taila. Ett lagom kort kast och en dragning gav ett rejält hugg. Men varför betedde sig fisken så konstigt? Var det för grunt? Massa smårusningar och skakande i vattenytan. En Bar Jack – den med den blå randen som ibland felaktigt kallas Blue Runner (vilket är en annan fisk). Var den del i ett gäng bonefish eller tailar även Bar Jacks?

Vid nästa flat gick jag och kastade blint på en flat när en bra fisk drog i. Linan slog sig som veven. Jag tog ett par snabba steg för att lätta på trycket, ramlade men lyckades under luftfärden få loss linan. Skön känsla, att dyngvåt från topp till tå, resa sig och höra hur fisken går från tvåans växel direkt till nr fem. 

guadel005

En rejält stor bonefish.  

Näst störst på trippen.

Det blev en del bonefish till, men inte så många. Det finns inga mängder med bonefish i området och jag har mycket kvar att lära när det gäller att lyckas fånga de rackarna. Tappade två rejäla fiskar när jag fiskade med en ny krok, Owner Mosquito, med inåtböjd krokspets, och det efter en stunds drillning. Ok att man får hugg och att fisken lossar under de första sekunderna, men när man börjar få ordning på rusningarna och har haft fisken på en stund brukar de inte kliva av. Kroken,”vasskyddet” eller slumpen?

Då och då tog jag lite fiskepauser och seglade vid Hotellet med Hanna och tog det allmänt lugnt. 

Hanna och jag tog en tur till vulkantoppen. Rejält jobbigt, men klart värt besväret. 

vulkan

Hanna

Dottern hängde med på en valsafari. Det blev en massa delfiner – och det är ju alltid trevligt. Varför är det så mysigt med småvalar? Jag blir fortfarande glad när jag ser tumlare, trots att jag nog sett hundratals genom åren. 

Sista fiskedagen var det skitväder och blåsigt, så det var inte läge att dra ut till några flats. Det fick bli fiske efter tarpon och snook. Området där jag hyr kajak är inte det bästa fär tarpon. Det finns bättre ställen på ön. Jag hade fått tips om att mellan Riviere Moustique och Riviere de Viard går det att få snook och tarpon. Nu blåste det rejält vilket försvårade allt fiske. Genom att lägga i ankaret utan att fälla upp det gick det ändå hyfsat bra att släppa sig ned längs med intressanta delar. Jag paddlade upp i Riviere Moustigue. Häftigt, men i princip omöjligt att kasta en fluga. Träd och rötter överallt. När jag gled ut ur den lilla floden såg jag en sjunken stock under kajaken. Sådana skall det visst ofta stå snook vid, tänkte jag – och det gjorde det. En fisk på några kilo simmade makligt iväg.

manggrove 

Jag drev längs med mangrovekanten. Ibland var det som laxfiske. Ett kast mot kanten. Kajaken drev och drog ut flugan. Lyft och nästa kast nära bladverket. Tappade en hyfsad Pagre/Pargo. Pargo, som är ganska vanlig, ser ut som Drakula i munnen. Rejäla hörntänder.

guadel014

Pargo

guadel032

Minigrouper?

Vid mynningen till Riviere de Viard såg jag en liten tarpon komma mot mig grunt vatten. Fisken klapp flugan direkt den slog ned och fortsatte sedan mot mig. Inte en chans att göra det mothugg som krävdes för att sätta kroken i en tarponkäft. Jag kände fisken men den spottade, utan att ens bli skakad av att ha haft en krok i munnen. 

Vi bodde på Langley Hotell med halvpension. http://www.langley.eu/sv/solresor/guadeloupe/

Perfekt för en sportfiskare. Fyllde man magsäcken från buffen på morgonen behövdes bara vatten och Coca-Cola och kanske lite snacks för att klara dagen. En av cheferna heter Hans och har ganska bra koll på fisk och fiske i allmänhet. Hotellet har kajaker som man kan låna och fiska från, om man håller sig i närheten.

Söder om hotellet ligger en stor strand, Grande Anse, där det går att hyra kajaker för lite längre tripper. Dock måste man vara två som ger sig iväg. Kan vara intressant, då det är rejält djupt utanför udden söder om stranden. Vid Grande Anse ligger en ”sjö”. Vid häftiga regn svämmar den över och går det upp tarpon och snook, enligt de lokala. Dock fiskas sjön med nät när det finns fisk i den. Jag var där och kikade, men såg ingen större aktivitet. Hyr man kajak kan det vara läge att dra upp kajaken till sjön och testa. 

Guadeloupe030

Hotell Fort Royal/Langley

Kajakerna hyrdes i Morne Rouge från TAM TAM PAGAIE  http://www.guadeloupe-kayak.com/    

De har både dubbel och enkelkajaker. Dubbelkajakerna är säkrare, även om enkelkajakerna är ganska stabila. När uthyrarna förstod att jag skulle hyra flera dagar fick jag ett bra pris. Två killar sköter uthyrningen. Max är en glad skit som nästan inte talar ett ord engelska. Frank talar bra engelska och är den som har bäst koll på fisket.

guadel018

Kajakuthyrning vid Morne Rouge

I hamnen i Morne Rouge finns också möjlighet att hyra små motorbåtar om man tycker att det här med kajak är lite läskigt. 

Firman heter ”Liberti Boat” http://www.libertiboat.fr/accueil/index.html och tar 120 euro dag för en båt. Bensin ingår. Max 6 personer i båten. Jag antar att man kan få ett bättre pris om man tar flera dagar.

Flatsen är oftas täckta av turtle-grass. Man skall ha ganska lätta flugor för att de inte skall fastna i grönsakerna. Brunt/tan och även cerise verkar fungera. Randig tan fluga med lite orange är ett bra val, eller specialaren som påminner om ett rymdskepp/simmande krabba. 

När man paddlar över djupare vatten kan det antagligen vara vettigt att släppa ut en släpande fluga, om inte sjön är full av flytande sjögräs. Jag såg mindre jagande och hoppande kingfish och något som sannolikt var jacks som jagade i ytan. 

Man får överallt räkna med att bli av med massor med flugor till barracudorna. De är många, de flesta är små, och alla har de rakbladsvassa tänder. 

barracuda

Barracuda som inte bet av.

Det finns riktigt stor bonefish i området. Just vid La Biche är det mer blandad kompott och en del av dem håller mer normal Los Roques storlek. Den största jag tog under trippen, var på väg att nästan bli lite oformligt ful med ett överdimensionerat huvud. Tyvärr finns det inget foto på den. En bild från området där den togs får duga.

guadel023

After work

guakvall

Bilderna tagna av mig och dottern