Normalt består en gäddtafs av två delar, en slitagedel som skall klara att matcha gäddtänder samt enkraftöverföringsdel som utgör kopplingen till fluglinan. Drömmen om den perfekta gäddflugtafsen kommer nog att finnas kvar i all evighet men inom klubben så har vi under årens lopp samlat på oss en hel del erfarenhet och det kan vara på sin plats att dela med sig av denna. Vi använder gärna beteslås utan rörliga delar t ex, Berkelys "Easyclip" samt Sölvkroken "Extreme", det är den enda typ som verkar fungera.

Fluorocarbon 80 lbs (0,93-0,99)

Denna typ av tafs har snabbt kommit att bli favorittafs för många, trots att den slits och måste bytas med jämna mellanrum. Den har hittills pallat bra för gäddtänder, Har man otur så kan även en liten Gädda knäcka den, man måste kolla tafsen efter varje fisk och knyta om vid minsta jack . Det gäller bara att övervinna ett vissa initialproblem för att man skall kunna använda tafsen till gäddflugfiske. 1. Materialet har kraftigt linminne och det måste rätas genom att man drar i det, vissa använder kokande vatten, andra hänger tyngder. 2. Knutarna blir klumpiga men det räcker med en trevarvs Clinchknut (utan improved) till beteslåset och en Albrightknut till nylontafsen, man måste vara noga med att dra till alla knutar ordentligt. 

Titantafs.

Så nära idealet som man kan komma. Scandic Angler har en fin artikel med förslag på knutar etc "Det perfekte wireforfang". Det kan vara lite kladdigt att beställa från Cabelas eftersom dom lägger på oskäliga fraktkostnader, det finns dock bra alternativ på hemmaplan. All titantafs är dyr, den håller dock länge så bli inte alltför avskräckt av priset. Exempel på bra material i Sverige är BOA, som hake duger Berkleys "Easyclip" utmärkt. Krympslang köper man bäst på ELFA, det är den tunnaste av dom svarta som gäller(RNF-3000). Kommentar: för att klara nötningen från gäddtänderna bättre rekommenderas dubbelt lager med krympslang över knuten mot haken. Detta sparar många fingerblommor från att punkteras av änden på den sylvassa titantafsen efter några gäddor. Istället för ögla mot resten av tafsen fungerar det utmärkt att använda en Albrightknut. Sex varv av fluocarbon/nylontafsen runt den dubbelvikta titanen innan man trär tillbaka och drar åt knuten räcker gott.  Titan kan tyvärr drabbas av materialutmattning, då tafsen går av utan förvarning. Man kan klara en hel säsong på samma tafs och då är det nog ändå dags att pensionera den. Observera att flerkardelig titantafs har visat sig klart sämre än heldragen.

Ståltafs/Metewire.

Kärt barn har många namn, greenwire, 7-strand, 32-strand etc, gemensamt för dessa är att dom är knytbara och att dom används flitigt av gäddflugfiskare. Om tafsen är plastöverdragen så kan man tvinna tafsen och bränna med en tändare i stället för att använda knutar. Erfarenhetsmässigt så fungerar dessa tafsar bra men tyvärr så tappar dom stinget och blir krylliga redan efter ett par fiskar. Heldragen metewire kan vara ett alternativ men då måste man naja öglorna.  Gammaldags typer av ståltafs,  försedda med "crimps" är ej att föredra då den skarpa kanten bildar brottanvisning i dom extrema krafter som en flugtafs utsätts för.

Fireline 0,70

Firelinen har alla egenskaper som man kan önska på en gäddtafs, den svävar i vattnet, tål rätt mycket stryk och är alltid spikrak. Tyvärr är den inte är 100% säker mot gäddtänder, man får räkna med att bli av med någon gädda om året. Man måste hålla koll på eventuella skador på tafsen efter varje fångad fisk. Vi körde hårt med denna tafs under ett antal år men när man tappade två gäddor på en dag så var det dags att söka vidare. Ett alternativ är att kombinera tafsen med en ministåltafs på 5-6 cm. Sölvkroken "Extreme snaphvirvel" passar utmärkt som hake till denna tafs.

Dom enda två hakar som duger till gäddflugtafs. Berkleys easiclip till vänster och Sölvkroken Extreme till höger.