Kajak, mangrove, barracuda...
.....tarpon, snook och bonefish samt en massa vind.
Text och bild: Anders Sjöberg
Hemkommen från Guadeloupe. Att jag hamnade just på den ön berodde på att jag lovat yngsta dottern en tripp till Karibien.
Jag hade varit iväg med min äldsta dotter till Los Roques. Men den yngre är lika rastlös som jag och pallar inte att bara chilla på en strand. Så jag tänkte att Guadeloupe skulle kunna passa både henne och mig. Nu fick yngsta dottern jobb och kunde inte följa med – men då hade redan stenen sats i rullning och jag hade börjat sikta in mig på fisket vid norra delarna av Guadeloupe.
Jag tog en charterresa till Langleys Hotell vid Fort Royal, som ligger på den nordvästra hörnan av Basse-Terre, vilken är den västra utav de två sammanhängande öar vilka utgör Guadeloupe. Nu var det en bra kuling de flesta dagarna jag var där och jag gav mer eller mindre upp morgonfiske nära hotellet. De lokala sportfiskarna fiskar uddarna med bottenmete. Såg en kille som tappade en större fisk då den antagligen drog in i någon håla så han blev tvungen att dra loss. Killen tog två minibonfish (20 cm) på sitt bottenmete. Hade det varit lugnare vind, hade jag nog lånat en av kajakerna någon dag och testat en fin strömkant och ett par grund utanför hotellet. (Jag hade t.o.m. kunnat få låna en större dragg).
Jag började med att ta mig till den lilla staden Sainte-Rose på nordkusten av Basse-Terre, där jag trodde att jag skulle kunna hyra en kanot. Kanotuthyrare var det ont om. Däremot fanns ett rev precis väster om staden där en barracuda effektivt och knappt märkbart avlägsnade min fluga från tafsen. I närheten av revet mynnar en mindre flod och nära flodmynningen var vattnet ganska brunt. Säkert möjligt för både snook och tarpon även om jag inte såg något sådant just då och där.
Dagen efter fick jag tag i en hyrbil och drog till Morne Rouge, en liten håla öster om Sainte-Rose, där det gick att få tag i en kajak. Uthyraren hade en kajak som är ganska bred och som funkar hyfsat bra för fiske för en person. Breda dubbelkajaker har de massor av och även smalare varianter som är mer av den klassiska varianten, men som kanske inte är så bra att fiska från.
Hamnen i Morne Rogue. ”Min” kajak till vänster.
Nu var jag egentligen inne på baby-tarpon och snook. Kanotuthyraren tipsade mig om lagunen som ligger mellan Sainte-Rose och Morne Rouge. Där kajkade jag omkring och slängde mina flugor mot mangrovekanterna. Jag hörde någon enstaka fisk som jagade inne bland mangroverötterna, men på det hela taget var det väldigt lugnt. Inte en enda rollande tarpon, så några mängder var det i alla fall inte lagunen när jag testade. Bättre senare på säsongen?
Antagligen är det inga större mängder tarponer i just det här området. De något hetare ställena är troligen ännu närmre Sainte-Rose, där det mynnar två mindre floder eller en god bit öster om Morne Rouge där Riviere Goyaves möter havet (tips jag fick). Båda områdena testades. Vid området närmre Sainte-Rose skrämde jag en fisk på över metern. Tarpon eller barracuda? Svårt att veta. Det såg mer ut som tarpon. Vattnet var bara halvmetern djupt och mycket grått. Går det tarpon på så grunt vatten?
När jag frågade några lokala som kom med sin motorbåt upp mot floden om det fanns tarpon i området svarade ”oui et barracuda” och måttade 1,80 med armarna. Den första floden, som antagligen är den bästa, missade jag då dess mynning låg gömd i mangroven. Såg en jättestingrocka och hade ett par virvlar av hyfsade fiskar efter flugan och något hyfsat hugg. Ett stim med nervösa sardiner fanns i ett strömsatt litet sund. Om jag kommer tillbaka till Guadeloupe är det här ett område som jag skulle vilja undersöka närmre. Tarponer är som de är. Ena dagen här, nästa någon annan stans.
Mangrove
Nu var det enormt starka vindar medan jag var där. Hotellet släppte t.ex. inte ut kajaker och segelbåtar på.g.a. vinden. En dag var det lite mindre blåsigt på morgonen och jag beslöt mig för att kämpa mig mot vinden till Riviere Goyaves (5-6 km paddeltur). En glitterfluga med ståltafs fick hänga bakom kajaken medan jag paddlade mig fram. En hel bunke små barracudor, någon mindre pargo och red snapper tog den trollade flugan. Problemet vara att innan fisken hade blivit vederbörligen avkrokad hade jag drivit en god bit tillbaka. Vinden tog i mer och mer och trollingen fick avslutas.
När jag drog in i Riviere Goyaves mynning hoppade en leopardrocka två gånger bara någon meter från kajaken. Häftigt. Inget man glömmer. Floden var flera meter djup och hade ett hyfsat siktdjup. Miljön med den breda floden med mangrovekanter och den totala ensamheten fick mig nästan att glömma fisket. Fast inte helt. Jag bytte till en sjunklina och började trolla mig upp för floden – hela tiden spanande efter en rullande tarpon. 1 km upp i floden började det fräsa i rullen. En stark och tung fisk som inte hoppade utan gjorde smårusninger och var allmänt tung. Det låter nästan som Jack Crevalle. Och det var det också. En hyfsad fisk på mellan 2 och 3 kilo. Lite märkligt att den var så långt upp i floden tycker jag.
Jag fortsatte uppåt en bra bit till. Inte ett spår av någon rullande tarpon. Någon sköldpadda kravlade sig ner i vattnet när jag kom, annars var det lugnt. Vid mynningen hade det synts lite småfisk på 15 – 20 cm längd, så jag beslöt mig för att ta mig tillbaka dit. Det var nog där jag egentligen skulle ha stannat.
Direkt jag kom till området såg jag något dra en attack rakt in i stimmet med småfisk och en stund senare var det något större som jagade fisk kring mangroverötterna. Tyvärr dog vinden nästan totalt och miljoner, eller fler, knott flög ut från mangroven och tyckte att jag var det smaskigaste de sett på länge. Det var bara att dra. Klockan hade också gått och det började bli tid att lämna tillbaka kajaken. Dessutom hade jag en liten djupränna som jag ville undersöka. Att ta sig hem i en vind som hade dragit igång igen, var hur enkelt som helst. Det blev segling, med ett litet paddeltag då och då för att korrigera kursen. Största barracudaflugan fick släpa med. Den fångade enbart turtle-grass. Efter någon dag i kajak med halv storm, eller i alla fall kuling, var jag slut i armarna och tog en paus från fisket.
Chefen på hotellet heter Hans. Någon tyckte att jag borde snacka med honom, eftersom han var sportfiskare. Nu verkade det mer som att djuphavsfiske än grundvattensfiske är hans/Hans grej. Men fiskare är fiskare. Han var villig att hjälpa mig. Jag berättade för Hans att jag nog helst var ute efter tarpon och snook. Hans ringde en kajakuthyrare i Vieux Bourg på den norra sidan av andra öhalvan, Grand Terre. Jag drog till avtalad plats men ingen dök upp. Där stod jag med lång näsa. Tog bilen till hamnen där två yngre lokala förmågor stod och bottenmetade efter allt de kunde få att nappa. Den ene kunde lite engelska och det gick att få ur honom att i mynningen av den lilla floden och en bit upp i den, kunde man få både snook ock tarpon. Jag hittade en liten glipa mellan telefonstolpar, bananplantor, hus och båtar där jag kunde dänga flugan mot grenarna på motsatta sidan av åmynningen. En tarpon i storlek av jättesill, klapp flugan och studsade sen omkring som en galning.
I närheten av åmynningen höll några killar på att laga sina uthyrningstrampebåtar. När jag berättade storyn om den missade kajaken, visade de mig var kajakuthyraren höll hus. Han borde nog snart vara tillbaka med ett gäng kanotister, menade de. 
Minitarpon
Kajakuthyrarna hade breda kajaker som gjorda för att fiska ifrån (man kan stå upp i dem). Jag hyrde en för 35 euro för resten av dagen. I närheten där jag tog minitarponen såg jag hyfsad snook på ngt. kilo. Ingen var dock intresserad av mina flugor och efter ett par kast blev de antagligen skrämda. Jag paddlade vidare och försökte leta efter vatten med djup som samtidigt var skitigt och fanns nära mangrove. Ett par intressanta områden fanns – tyckte jag – men inte fisken. När det började bli en aning till skymning drog jag mot kajakcentrat.
Fiskekajaker
Det fanns en liten udde där det synts något bättre plask under tiden jag stod och fiskade från land. 20 cm från en mangroverot drog det till och en liten snook började skutta omkring. Kul. Avkrokning. Nytt kast på samma ställe. En tarpon klapp flugan direkt den landade. Ingen stor fisk 1-2 kilo. Men den lyckades göra mig dyngsur innan den kunde krokas loss. Nytt kast och en tarpon av samma storlek välvde sig över flugan, drog till och lossade. Antagligen den tarpon som under en kort stund simmade bredvid den tarpon jag drillade tidigare. Var det snookens pladdrande i ytan som lockat till sig tarponerna? 3 kast. 2 fiskar och ett hugg.
Liten snook
Mindre tarpon. Ja, det är en knut på tafsen
Intressant vik i mangroven
Nästa dag tog bilen till Vieux Bourg igen och fick en heldag med kajak för 45 euro. Kajakuthyraren fiskade själv och menade att det bästa var nog om jag drog mot vinden till en flod lite längre norr ut. På väg dit såg jag några 1-2 kilos tarponer 1-2 kilos som inte var intresserade av min fluga. Som vanligt släpades en fluga på ståltafs efter kajaken. Det blev några mindre red snappers och pargo här också, men inga barracudor. Utanför åmynningen är en stor och grund vik som skall hålla stor pargo enl. kajakuthyraren. Kajaken skrämde några hyfsade fiskar som lämnade stora virvlar efter sig. Det kan ha varit vad tusan som helst.
Minipargo
Floden, som heter Canal des Rotours, är betydligt mindre än Riviere Goyaves. När jag närmade mig mynningen stannade en båt till och föraren undrade hur det gick. Föraren sa sig vara fiskeguide, men var ute med en kompis idag. Han berättade att han hade en kompis som också var guide och som var ute med en kund en bit upp i floden. Lugnt och stilla paddlade jag mig uppströms. Efter ett par hundra meter syntes den första tarponen rulla. Samtidigt kom en av båtarna drivande. En av killarna var en jäkel på att med ett underhandskast få jiggen att studsa som ”macka-sten” på ytan och på så sätt få in jiggen under mangrovegrenarna.
Canal des Rotours
Jag blev lite störd av jiggar som plaskade ner i närheten av mig och fortsatte uppåt ett hundratal meter. Det fanns tarponer i floden. Då och då kom någon av dem upp till utan (såg också en under kajaken). Läckert att ligga och driva långsamt med floden och kasta hit och dit. Alla konstiga varianter av kast var man tvungen att utföra. Det blev en hel del flugor i mangroveträden. Tarponerna såg ut att ligga i 5-kilosklassen. Jag hade ett rejält hugg. Tyvärr hade jag då gjort ett kast rakt bakåt. Att göra ett tarponmothugg fixade jag inte.
Jag gled längre ned till de två båtarna som parkerat sig under ett träd. Vi snackade lite. De hade inte fått eller känt något. En av killarna kastade en jigg medan vi pratade. Han fick en stor pargo på omkring 3 kilo. Båtarna drog sedan ut ur floden. Det verkade som att tarponerna också hade lämnat. Jag paddlade upp och ned i floden och letade, men det var i stort sett tomt. Inte heller i viken utanför floden såg jag någon större aktivitet förutom multar som det finns gott om i området. Multarna lurade mig många gånger att lägga några kast. Drog tillbaka där jag sett småtarponerna på utvägen, men där hade vattnet blivit klart och det var tomt.
Bestämde mig för att testa platsen där jag fick tarpon och snook under gårdagen. Ca: 4 meter ifrån där det högg dagen innan hade jag på en hyfsad tarpon (?). I ett hål i mangroven drog en fisk till i ytan. Jag var lite orolig att det var jag som skrämt iväg fisken. Paddlade ut en lagom bit och lyckades få in flugan i hålet och inte i träden. Smack. En tarpon i 5-kilos klassen började fara omkring i alla tre dimensionerna. Tack och lov drog den inte in i rötterna. Efter en halv minut och ett antal skutt lämnade den mig med ett hopp. Bilden sitter kvar. Skakande fisk rakt upp i luften. Gällocken utspärrade och lysande röda gälar. Slängde in flugan i hålet igen. Stack en fisk. Nytt kast. Liten snook som blev avkrokad. Nytt kast. Virvel. Nytt kast. Mikroskopisk snook avkrokad. Därefter tomt.
På en yta av kanske 5 x 3 meter hade jag under två dagar varit i kontakt med en bunke tarponer och snook. Snacka om het plats – i alla fall i skymningen.
Området kring Vieux Bourg har tarpon, snook, pargo, reed snapper jack crevalle och säkert massa annat. Hade jag paddlat åt motsatt håll hade jag kommit till några rev som skulle hålla bonefish. Uthyrarna av kajaker pratar engelska, men inte särskilt bra. Det var ändå inga problem att kommunicera.
Kanoterna var som sagt mycket breda och stabila med bra lagringsutrymmen för utrustning och fisk. Förvånansvärt lite vindkänsliga, vilket nog berodde på att de var så låga. De hade så klart inte samma glid som en mer vanlig kajak. Det här är ett område som jag kan tänka mig att komma tillbaka till. Att uthyrarna har fiskekajaker och att det finns guider/seriösa sportfiskare säger en del.
Utanför Morne Rouge och Sainte-Rose ligger ett gigantiskt område som består av mangroveöar, halvdjupt vatten, några djupområden och pancake flats. Sista två dagarna beslöt jag mig för att trotsa vindarna och ge mig ut mot flatsen.
Så här i efterhand kan jag inse att det hade varit smartare att satsa på bonefish i stället för tarpon i just det här området. Nu är min erfarenhet av fiske efter bonefish inte speciellt stor - har varit några gånger på Los Roques. Inte heller är jag speciellt duktig på att se fisk eller placera flugorna rätt. Ändå hade jag ett fantastiskt roligt fiske på flatsen. Kanske det roligaste fiske efter bonefish jag haft.
Det var bara att välja en pancake, ankra kanoten och kliva ur. På en och halv dag krokade jag av 4 stora benfiskar på 2-3 kg. Såg och kastade på en hel del tailande fisk och hade efterföljare och hugg. Hade det inte blåst så förbannat, hade det säkert också gått bättre att se fisk som cruisade omkring och därmed fått fler möjligheter till hugg. Fisken var förvånansvärt oskygg. Jag skrämde en riktigt stor krabat som långsamt simmade från mig. Jag fick den att vända och följa min fluga tills den kom för nära mig och vände. I området finns riktigt stor bonefish. Jag såg flera fiskar som vägde omkring 4-5 kilo och en stjärtfena i luften som inte gick av för hackor. 2 av fiskarna jag tog, följde snällt med ända tills de fick syn på mig. En gången hade fisken en kompis som flankerade.
Bonefish
Bonefish
Sista fisken jag tog var den roligaste.
Jag var på hemväg och paddlade längs ett rev för att slippa vågorna. I slutet av revet såg jag plötsligt flera stjärtfenor stå och vicka i luften 8-10 meter framför kajaken. Det blev till att försiktigt slå back i maskin
och smyga i ankaret. Barracudaflugan åkte av och den beige räkan knöts på igen. Otroligt nog fanns fiskarna kvar och hade t.o.m närmat sig kajaken. Stående på knä bakom kajaken la jag ett kort kast mot stjärtarna. Eller rättare sagt: ett kast på lovartsidan så att vinden drog ned flugan till fiskarna. Inget hugg. Nytt kast, inget hugg. Skulle jag byta till en krabba? Nej, det fick bli räkan.
Nytt kast. Nytt kast. Pang. I mothugget drog fisken i väg mot djupet och kompisarna for åt alla håll. I kanten av revet fanns både en boj och en prick. Fisken drog nära bojen men vände sen åt rätt håll. Ibland har man tur. Någon gång till var den lite väl nära bojen men det hela gick väl. På återvägen ”hem” kom en riktig regnstorm över mig. Det finns två möjligheter i det läget. Antingen gå mot vinden eller att gå med den. Jag valde att gå med vinden av säkerhetsskäl, även om det kostade mig hårt arbete senare att ta mig tillbaka till hemmahamn.
Området utanför Morne Rouge verkar ha fantastisk potential för fiske efter bonefish. Vissa delar är reservat. En av killarna som hyrde ut kajak sa att jag inte fick fiska där. Men när jag sa att jag inte döda fisken menade han att då är det OK. Det här bör nog kollas. Vad gäller? Uppe på flatsen är inte de stora vågorna besvärande. På vindsidan av en flat finns oftast ett korallrev som bryter vågorna. Men är vinden för stark blir det minivågor på småvågorna och då är det ruskigt svårt att se fisk.
En ”ö” utanför Morne Rouge dit det går en del båtar med turister från Sainte-Rose. (Också bra för bonefish)
Är bara vädret lugnt finns det gott om platser utanför reservaten att fiska på, om det nu är totalt fiskeförbud som gäller i dem. P.g.a. vinden blev det inte mycket fiske i de djupare partierna av området. Det hade varit intressant att leta jagande fisk i dem (jacks och kanske annat). Som sagt fisket efter tarpon är inte det bästa. Flodmynningar och skitigt vatten är det som gäller om det är silverkungar man är ute efter. Kanotuthyrningen i Morne Rouge har endast en enda kajak som är lämplig för enmansfiske. Det är klart, är vinden svag kan man säkert fiska helt OK från en dubbelkajak. Är man helt inne på att paddla och sedan hoppa av sin kajak kan man så klart ta en mer klassisk kajak.
Jag hade med mig tunna starka snören som jag satte fast mitt spö med under paddlingen och ett snöre som jag fäste paddeln med. Ett ankare var toppen att ha med. Jag hade en tanke att ta med mig två spön ut, men skippade det. I de mer uttalade fiskekajakerna i Vieux Bourg hade det gått att ha ett isärtaget, riggat spö undanstuvat i ett av förvaringsutrymmena.
Utanför Morne Rouge är det gott om småbarracuda nära land. Utan ståltafs tar det en sekund innan tafsen är avbiten. Jag var lite besviken att det inte blev någon lite större barracuda. Kanske inte det smartaste att dra iväg ensam med en kajak – även om den jag hade var en bred och stabil variant med dubbelskrov och dräneringshål.
Jag tog en charterresa till charterresa Fort Royal. Hotellet har möjligheter att låna kajaker och katamaraner. Det är helt OK att fiske från vilket flytetyg man vill. Jag hörde om folk som trollat efter katamaranerna och tagit fisk från kajakerna. Dock inte flugfiskare. Men det borde bara vara att dra på en sjunklina om man vill ligga och harva i strömkanten.
Bra mat. Frukost och middagsbuffe ingick. Så det var lite som på Los Roques. Käka en rejäl frukost kl. 7 och sedan dra iväg med några Coca-Cola och vatten som färdkost och fylla upp kolhydratlagren på kvällen med en rejäl middag. Att ön är fransk medförde att det alltid fanns ostar på kvällen och croissanter på morgonen.
Lunchdags
Bil är nödvändigt att ha. Franska är ett klart plus att kunna. Lokalt pratar man creol, men alla kan franska. Nu brukar det gå bra ändå. Killen som oftast hade hand om kajakerna i Morne Rouge hette Max och kunde ett ord engelska (”tomorrow” lät det nästan som). Det gick ändå hyfsat att kommunicera trots att min franska är i det närmaste helt obefintlig. Max frågade något på franska. Han undrade nog hur det hade gått, tänkte jag, och svarade ”barracuda, barracuda, barracuda”. Max garvade och satte tummen upp. Så där gick det till. Lite gester och gissningar. Det funkade. Den lokala vita rommen är både bra(har karaktär) och billig.
Tyvärr blev det lite få bilder tagna och en hel del som togs vara av usel kvalité. Jag får skylla på att ibland var kameran nedpackad och att jag hade glasögon med skärpa på långt håll på näsan. Så när jag skulle plåta, typ siktade jag och tryckte och kunde inte se hur bilderna blev. Då och då kommer blåsiga dagar. Att det som i år hade varit 3 veckor med hård vind i ett streck tillhör ovanligheten. Jag såg väderprognosen för veckan efter jag skulle åka hem. 3-5 m/s var förutsägelsen. Fast å andra sidan. Utan den här vinden som jag drabbades av, hade jag inte fått så mycket armträning.
Satellitbild med bättre upplösning än Google Earth, i alla fall över franskt territorium.
http://www.geoportail.gouv.fr/accueil
Blir kul att höra hur det gick för gänget som åkte till Los Roques och som jag mötte på Kastrup.
