Pymta River

Med förra årets resa i färskt minne var det med stora förväntningar som jag gav mig iväg på en ny resa, denna gång med älven Pymta som mål. Jag hade inga svårigheter att övertala min kompis Janne att hänga med på resan, Janne fiskar ju som bekant gärna regnbåge i vanliga fall, och då älven enligt uppgift skulle hålla Steelhead var han inte särskilt svår att övertala. Tidpunkten för resan hade lagts så sent som möjligt på hösten, dvs i Oktober, eftersom Steelhead börjar stiga på hösten för att leka på våren.

Pymta är en liten-medelstor älv med ett relativt snabbströmmande lopp. Pymtas övre lopp omgärdas av bergskedjor. Pymta är stenig och vadningen kan periodvis vara besvärlig.

Väl framme fick vi dock något av en köldchock. Hösten var redan historia, träden var avlövade, vintern stod om hörnet och vi konstaterade att det skulle bli en kylig upplevelse att tillbringa den närmsta veckan i det fria med övernattning i tält. För sent att ångra sig...


 


På väg mot Pymta

Packning för en vecka. 

 Frusen Popsicle
 

 

Bister kyla

Nattetid kröp termometern ner mot -15 vid klart väder, och dagen efter var fiske inte lönt att tänka på förrän framåt sen förmiddag på solsidan av dalen, då isen i spöringarna börjat släppa. Mulna nätter höll sig termometern runt fryspunkten. En bra sovsäck och rejäl fleece är att rekommendera! I sällskapet fanns några irländare som inte hade förberett sig på denna stränga kyla, och de hade en tuff vecka. Trots dålig nattsömn höll de dock humöret uppe.


Så här ser ett flugspö ut vid -15


Hösten var snart historia..

 

Arterna

Det visade sig dock att det var sämre ställt med tillgången på Steelhead. Antigen var vi för tidiga, eller så var det ingen Steelhead i älven. Facit efter en hel veckas fiske blev en enda Steelhead på hela gruppen. I gengäld bjöds på ett fantastisk fiske efter stationär regnbåge, kryddat med Dolly Varden och Silver Salmon. Vi fick även Siberian Char, sibirisk röding, en ovanlig art. Regnbågarna var inte fullt lika stora som i Opala, men desto talrikare. I de bästa poolerna kunde det stå tvåsiffrigt med regnbågar i vikter från dryga kilot till kanske upp emot fyra kilo.


En regnbåge i fantastiska skimrande färger


Tord med en fin regnbåge


Janne med en fin regnbåge

 

Metoder

En anmärkningsvärd detalj kring fisket var att att, trots det mycket kalla vattnet, var fisken aktiv och huggvillig. Flytlina, eller sjunklina var rätt metod beroende på situationen. Favoritflugor visade sig vara lila streams såsom Popsicle. Ofta har vi två spö tacklade, och lämnar det ena i flotten i sambande med de strandhugg man gör. Vid utflykter till fots kan man välja en kompromiss i form av en sinktip.

Ett fantastiskt roligt fiske är för övrigt att fiska de grunda partierna med sk mouse fly, i princip en imitation av en lämmel eller sork som man drar på ytan. Huggen är brutala, ofta kommer fisken tillbaka om den missat. En riktigt stor muddler duger bra det med om man inte har äkta musimitationer. Janne kom så småningom att excellera i detta fiske och fick till och med röding!


En titt i Nolans flugask


Mouse fly special


Lunchen serveras

 

En priviligierad upplevelse

Att tillbringa en vecka, då termometern aldrig kryper ovan ett par plus, i det fria, med en viss komfort och med ett drömfiske ett par steg utanför tältet är en priviligierad upplevelse och en säregen känsla. Att ha ändamålsenlig utrustning är en självklarhet, men innebörden av detta kan ju tolkas på olika sätt. Vi hade tur med vädret, dvs ingen nederbörd och ingen vind, helikoptern kom i tid, och fick uppleva ett drömfiske som är svårt att beskriva i ord.


Janne fiskar en djup och snabb pool


Carl med en fin regnbåge


Solen går ner över Pymta

 


Flygmuseet vid Petrpavlosk flygplats


Röd kaviar



Text och bild: Tord Andreasson