ABU muséet

Trots goda intentioner hade vi ”som vanligt” glömt  februarilovet och lagt denna tur så att många  intresserade medlemmar missade den.  Vi var dock slutligen 4 pers som samlades på  parkeringen utanför ABU fabriken. Jag hade hämtat  Jonas Ahlbin i Kristanstad. Kenneth och Ann hade inte lika långt att köra, dom är ju ortsbor. Ann har bott i Svängsta större delen av sitt vuxna liv och hon hade aldrig varit på museet tidigare.  

 

4

Uppe i entrén så välkomnades vi av  Henning, eldsjälen som har byggt upp  och nu guidar på museet.  Han började som sig bör med ABU:s  tidiga historia, då det handlade om  tillverkning av klockor.

3  

Hela den gamla verkstaden är återuppbyggd i sin  ursprungliga lokal och Henning startade upp maskinerna  för att vi skulle få den riktiga känslan. Fantastiskt att se  hur en enda stor el-motor driver ett ormbo av takmonterade remmar som i sin tur driver diverse  presisionsredskap, allt från borrar till fräsar. Henning  hade fått börja som springpojke i verkstan och han hade  jobbat sig upp till en ledande ställning på personalavdelningen. 

2

Urtillverkning i all ära men det var mest för  fiskeredskapstillverkningen som vi var där.  Det var roligt att se alla olika rullar, spön och drag,  speciellt när man kände igen vissa från ungdomens Napp  och Nytt. Det fanns även en hel del experiment prylar  som aldrig kom på marknaden.  

Efter besöket så var vi hembjudna till Kenneth och Ann  för en fika. Trevligt med god mat och en nödvändig  sittpaus innan det var dags för fiske.  Kenneth tipsade om en bra väg ner till Listershuvud,  Jonas och jag drog iväg och hittade efter lite letande rätt  väg. Det var ganska långt att gå och när vi kom ner till  vattnet så var det alldeles för mycket vågor. En  halvtimmes fruktlösa försök och sedan kom vi överens  om att byta ställe.

1
Henning, eldsjälen som byggt upp museet..        

Vi drog oss ner mot Hörvik och sedan vidare  mot Spraggehalls naturreservat, där fanns en  bra parkering nära vattnet och det såg riktigt  bra ut. Jonas fiskade fluga och jag fiskade  spinn.  Under en landförflyttning så fick jag en  lektion om vad nollfrilktion innebar, mina  ”eminenta” filtsulor tappade greppet på en  liten frusen vattenpöl och jag gjorde en riktig  mölla.

5
Gänget samlat utanför Museet.  

Allt såg dock så pass bra ut så jag reste mig upp och  gick ut i vattnet. Efter ett par kast så hade rullen  antagit en lätt röd färgton och det var först då som jag  upptäckte att jag hade rivit upp ett riktigt räligt sår på  ena långfingret. En stor bit skinn hade fläkts av.  Kylan gjorde att det inte kändes speciellt ont men jag  var tvungen att ta mig i land för att stoppa blodflödet.  Jonas var kall så det var dags att packa ihop och åka  hem.  Sammanfattningsvis så kan man säg att vi kanske  skulle kunna göra en liknande tur och inte lägga den  på sportlovet. Det finns mycket ogjort på Listerlandet  vad det gäller havsöringsfiske.