ABU muséet
Trots goda intentioner hade vi ”som vanligt” glömt februarilovet och lagt denna tur så att många intresserade medlemmar missade den. Vi var dock slutligen 4 pers som samlades på parkeringen utanför ABU fabriken. Jag hade hämtat Jonas Ahlbin i Kristanstad. Kenneth och Ann hade inte lika långt att köra, dom är ju ortsbor. Ann har bott i Svängsta större delen av sitt vuxna liv och hon hade aldrig varit på museet tidigare.
Uppe i entrén så välkomnades vi av Henning, eldsjälen som har byggt upp och nu guidar på museet. Han började som sig bör med ABU:s tidiga historia, då det handlade om tillverkning av klockor.
Hela den gamla verkstaden är återuppbyggd i sin ursprungliga lokal och Henning startade upp maskinerna för att vi skulle få den riktiga känslan. Fantastiskt att se hur en enda stor el-motor driver ett ormbo av takmonterade remmar som i sin tur driver diverse presisionsredskap, allt från borrar till fräsar. Henning hade fått börja som springpojke i verkstan och han hade jobbat sig upp till en ledande ställning på personalavdelningen.
Urtillverkning i all ära men det var mest för fiskeredskapstillverkningen som vi var där. Det var roligt att se alla olika rullar, spön och drag, speciellt när man kände igen vissa från ungdomens Napp och Nytt. Det fanns även en hel del experiment prylar som aldrig kom på marknaden.
Efter besöket så var vi hembjudna till Kenneth och Ann för en fika. Trevligt med god mat och en nödvändig sittpaus innan det var dags för fiske. Kenneth tipsade om en bra väg ner till Listershuvud, Jonas och jag drog iväg och hittade efter lite letande rätt väg. Det var ganska långt att gå och när vi kom ner till vattnet så var det alldeles för mycket vågor. En halvtimmes fruktlösa försök och sedan kom vi överens om att byta ställe.
Henning, eldsjälen som byggt upp museet..
Vi drog oss ner mot Hörvik och sedan vidare mot Spraggehalls naturreservat, där fanns en bra parkering nära vattnet och det såg riktigt bra ut. Jonas fiskade fluga och jag fiskade spinn. Under en landförflyttning så fick jag en lektion om vad nollfrilktion innebar, mina ”eminenta” filtsulor tappade greppet på en liten frusen vattenpöl och jag gjorde en riktig mölla.
Gänget samlat utanför Museet.
Allt såg dock så pass bra ut så jag reste mig upp och gick ut i vattnet. Efter ett par kast så hade rullen antagit en lätt röd färgton och det var först då som jag upptäckte att jag hade rivit upp ett riktigt räligt sår på ena långfingret. En stor bit skinn hade fläkts av. Kylan gjorde att det inte kändes speciellt ont men jag var tvungen att ta mig i land för att stoppa blodflödet. Jonas var kall så det var dags att packa ihop och åka hem. Sammanfattningsvis så kan man säg att vi kanske skulle kunna göra en liknande tur och inte lägga den på sportlovet. Det finns mycket ogjort på Listerlandet vad det gäller havsöringsfiske.