Vi hade bokat två stugor även denna gång. Det var Kurt G, Dietrich G, Fredrik Z och Martin R i den ena stugan. Undertecknad, Sten N och två danskar, Jesper och Rita i den andra. Jesper känner jag sen tidigare men Rita var det första gången jag träffade. Rita hade "Aldrig kastat fluga i vatten" förut så hon hade goda chanser att lära sig lite. Första kvällen blev ganska lugn med ett par Bira och någon macka med rögad lax på.

 

På skoj föreslog jag att vi skulle gå upp vid femtiden för att kunna börja vid sex då det först var tillåtet att
börja. Till min fasa kunde jag konstatera att dom andra köpte mitt förslag utan minsta protest.
Sagt och gjort, kl 5 var det purrning. Förberedelserna gick snabbt och det var fortfarande ganska mörkt när vi gav oss i väg. Vi hade förberett oss med kaffe och mackor och var beredda på en lång förmiddag. Lilla Havsjön visade dock inte sin bästa sida när vi kom. En hård västvind och solen i moln gjorde att det både var kyligt och svårt att kasta. Martin mådde inte bra och hade huvudvärk så han stannade hemma och Dietrich fiskade på hans kort i stället. Ett trögare fiske har jag sällan varit med om. Inget hände på dom första 4 timmarna. Precis när det kändes som svårast var det som om gudarna hade hört våra böner om fisk. Fiskbilen kom.

Dom pytsade i en rejäl bunke fisk och sen var det lika dött som tidigare. Nu visste vi dock att det i alla fall
fanns en viss chans till hugg. 

Solen började att tränga igenom och vinden lade sig allt mer. Det såg ut att bli en fin eftermiddag. Själv stod jag lite uppgiven på badbryggan tillsammans med Kurt som försökte fånga en middagsabborre till Dietrich. Då hände det, Jesper fick ett våldsamt hugg och har en kort men intensiv fight med en grann fisk, kroken lossnar dock efter ett tag och en besviken dansk får börja om igen. Oss andra ger dock episoden en viss nytändning och fisket intensifieras.

Efter ytterligare en timme ger dom i den andra stugan upp och åker hem för att äta lunch. Jag ser deras bil försvinna i skogsbrynet då det suger till kraftigt på min flytlinefiskade Zonker. Äntligen fisk, ett par långa
rusningar och en spännande fight innan fisken ligger i håvgarnet. En sån segerkänsla att när allt känns som svårast lyckas fånga en regnbåge. Vikten ca 2,5 kg och hela fenor. Det var en viss lättnad att åka och käka. Fläskkarré med Uncle Ben´s indonesisk currysås och ris blev en perfekt och lättlagad lunch.

Vädret hade nu skiftat helt till stilla och solsken. Bingen var dock alltför lockande och inom kort sov vi allihop i våran stuga. Dom andra gav sig dock inte och dom gav sig i väg direkt efter sin lunch. Ganska snabbt får Fredrik en grann fisk och det var klart bud på fler. Fisken var nu i gång med att vaka ganska ordentligt. Strax innan kl 17 vaknar vi till liv och inser att det inte är många timmar till förfogande. Snabbt iväg och på det igen. Rita får nu äntligen känna på att fiska när det inte blåser och det går bättre och bättre. Hon står på den lilla badbryggan och kastar upp till 15 meter.

Själv går jag ner till mitt favoritställe i viken snett till vänster om parkeringen. På med en grå muddler och
kasta långt Efter ett par kast fullkomligt sliter det till i mitt spö och en stor regnbåge har tagit flugan. En enda rusning tar hela fluglinan och halva backingen dvs mellan 60 och 70 meter, fantastiskt! En nästan lika lång rusning och jag kan håva en av mitt livs grannaste bågar. 3,5 kg utan en enda skavank på fenorna, inte alltför fet och övergödd utan i perfekt kondition. En liten fluga stolek 12 sitter tillsammans med en bit tafs i fisken käft och vittnar om att det inte är första gången som denna fisk sitter på en krok.
Kurt får flugan som fisken bitit på och ändå sitter det en ny fisk på kroken två kast senare. Denna är dock av det beskedliga slaget och ger sig redan efter en tvåminutersfight. Varsam avkrokning i vattnet och denna fisk får simma vidare. Efter detta händer inget, en kort huggperiod och sedan var det lika dött som förut.

Kvällen kom och det var trötta hjältar som drog sig tillbaka. Vi bestämde att ägna nästa dag åt strömfiske. Kurt och Dietrich skulle ta det lugnt medan danskarna skulle plocka svamp och koppla av.

Tidan vid Baltak är ett trevligt vatten. Regnbåge släpps ut varje vecka på den ca 2 km långa sträckan. Fiskekortet á 100 kr löste vi i en automat vid gränsen uppströms som är Baltaks fiskodling. Denna administreras f.ö. av samma hushållningssällskap som Hökensås. Vi parkerar bilarna vid Bälteberga, ungefär mitt på fiskesträckan. Det är ganska gott om bilar och ryktet går att dom släppt fisk samma morgon. Det är alltid spännande att komma till ett nytt vatten men också lite frustrerande då man inte vet var, när och hur man skall fiska. Vi försöker med sjunklina och ger upp ganska snabbt. Flytande lina och sjunkande fluga verkar vara melodin. Precis när jag konstaterat detta träffar jag två andra fiskare som inom en minut tar varsin fisk på torrfluga. Skönt att man inte enbart litar på sina egna teorier. Det blir ganska snart lunchdags.

Martin och jag beger oss in till Tidaholm bara några kilometer från fiskesträckan. Långt om länge hittar vi ett matställe på hotell Sarajevo. Namnet verkar med tanke på aktuella händelser lika aptitligt som Beiruts kebab eller Hiroshimas japanska läckerheter. Maten verkar dock helt ok och vi tar med pizza ut till fiskevattnet allihop utom Martin som tar en Jägargryta av ovisst ursprung. Vädret är perfekt för Picnic och det är trevligt att sitta och käka pizza i det fria. Att vi saknar riktiga bestick stör inte alltför mycket.

Efter lunch går vi allihop nerströms. Längst ner ser sträckan ganska tråkig ut men strax utanför en gammal ruin verkar Fredrik ha hittat fisk. Mycket riktigt vakar ett par fiskar regelbundet i en hölja. Fredrik har provat i en halvtimme och jag får prova. Sten kommer också dit och lyckas ganska snart lura en helvild fisk. Den är på väg ur poolen ett par gånger och jag får lägga min torrfluga någon annan stans. Plötsligt tar en grann fisk även min fluga. Den hugger på kort lina och gör genast ett hopp rakt mot mig, hade jag sträckt ut handen kunde jag ha tagit den, längre bort var den inte. Sten fightar fortfarande sin fisk när min något överoptimistiska 0,12 tafs går av. Min rulle kärvade och det finns det ingen marginal för med så tunn tafs. En storlek 16 Cul de Canard fluga lär väl inte besvära en tvåkilosfisk alltför mycket.

Martin hade blivit omringad av ett helt stim med folkilskna kor, efter ett tag lyckas han dock fly och ansluter till oss andra. När Sten nu fått sin fisk var det som om proppen gick ur. På de resterande timmarna tar Fredrik 3 st fiskar och Sten ytterligare 1. Metoden var ganska enkel med nedströms flytlina och sakta intagning. Jag och Martin försökte nog göra det svårare än vad det var och vi fick inget. Min rulle kladdade ju också, jag hade ju ändå smort den 5 år tidigare, konstigt men sant. Jag bröt lite innan dom andra och köpte öl i stället.

En öl vid ån i skymningen är fint och det tyckte även dom andra när jag hade tagit med öl till dom också. Väl tillbaks i stugorna får vi reda på att Kurt fått en fisk och att Dietrich också tagit en på bottenmete i en av metedammarna. Danskarna hade dragit hem en massa svamp som vid första anblicken såg ut som rena rama giftbomberna. Vi vågade inte riktigt lita på deras danska svampbok. Och tur är väl det. En sen afton med "Dyrelaegens Nattamad", Porse snaps och "Örnebajer" som Jesper kallar den svenska Falcon ölen. Tidig uppstigning nästa morgon.

Vädret blev nu bara sämre och sämre. Mulet och ostlig vind på gränsen till kuling. Framåt dagen kom även ett fint strilande duggregn och förgyllde vår tillvaro. Efter ett par timmar får jag en fisk ca 2 kg men tyvärr med ganska skadade fenor. I övrigt händer inget. Med erfarenheter från förrgårdagen beslutar vi att bryta tidigt för lunch och satsa på eftermiddagsfisket i stället. Gemensam middag för allihopa med den nyfångade fisken och resterna av den rögade laxen som huvudrätt i en pastasås som serverades med spagetti . Recept separat. Det var skönt att vara i den varma och torra stugan i stället för ute i det alltmer tilltagande rusket och det var ganska motvilligt som vi masade oss ut igen.


Under vår lunchpaus har dom andra som fiskade i sjön lyckats ganska bra en tjej och en kille har tagit 3 st
hyfsade fiskar på smygfiske utan att vada. Vädret är ganska olustigt nu det är bara viken med de under fjolåret så omtvistade platserna som verkar ligga i lä. Jag står och försöker finfiska med flytlina i någon timme men det ger inget.

Därefter är det dags att prova den gamla hederliga muddlern igen. Ett ställe har en gammal drickaback som man kan stå på. Dit flyttar jag det är ca 25 meter bort och i tredje kastet hugger det. Min första tanke då fisken hoppar är hur stor fisken verkar vara, jag förundras över hur långt det är mellan huvud och stjärt. Fisken drar inte på med någon våldsam rusning men är mycket tung och svår att styra. Med tanke på att jag bara har 0,20 tafs och att håven ligger 25 meter bort så får jag trixa mig bort mot det ställe där jag stått förut. Jag inser att fisken väger en bra bit över 5 kg det är egentligen bara frågan om hur mycket. Efter 10 min intensiv kamp är det dags för ett avgörande. Jag pressar så gott jag vågar med den tunna tafsen och fisken kommer sakta närmare och närmare. När fisken rusar eller ruskar på huvudet pressar jag lite mindre. Då fisken är ca 8 meter ut händer det, kroken bara lossnar till synes helt utan anledning och utan att jag har tagit i för hårt. Det visar sig senare att just den muddlern har jag använt hos Wiking tidigare i höst och följaktligen så har jag klippt hullingen. Jag fiskade alltså hullinglöst utan att veta om det, sorgligt men sant . Man får ju trösta sig med att det ju ändå bara var en "pugga".


Nu kan jag i stället tillsammans med dom andra glädjas åt att "slippa rensa fisk" som det heter. I det extrema skitväder som rådde åkte vi hem redan innan det riktiga skymningsfisket började. På natten var det en stuga som glömde att ställa om väckarklockan till vintertid och dom hade följaktligen nästan packat klart när vi vaknade. Vi skildes åt på morgonen och vår bil drog ner mot Mörrum för att lämna Jesper, men det är en annan historia.

Som avslutning vill jag säga att det var trögt fiske och att vädrets makter inte gjorde det bättre. I alla fall kan man summera turen på följande sätt:

  • Rita fick fiskat i vatten för första gången.
  • Jesper fick lära sig varför man bör ha en smidig övergång mellan fluglina och backing.
  • Martin fick lära sig hur man kastar med sitt nya åttadelade? spö.
  • Dietrich hur man kastar fluga för andra gången och försöker fånga abborre.
  • Sten fick stifta bekantskap med ett nytt strömvatten.
  • Kurt fick "njutit " av Dietrich:s danska vitlökspastej tillräckligt för att flytta ut sängen i vardagsrummet.
  • Fredrik fick en ny favoritfluga (Zonker)
  • Jag fick lära mig att det inte räcker med att smörja flugrullar vart 5:e år.
  • Jan Melin.
  • Laxsås till pasta.
  • Hacka lök och bryn så att den blir mjuk.
  • Lägg i strimlor av Lax el dyl., helst rökt eller vitlöksgravad.
  • Spara hela bitar av laxen till senare.
  • Bryn tills laxen faller samman och allt blir till geggamojja.
  • Häll på Créme Fraiche och ev grädde.
  • Stäng plattan så fort det kokat upp.
  • Krydda och lägg i finklippt dill.
  • Avsluta med att lägga i de sparade laxbitarna så att dom är hela vid serveringen..