Vi hade bokat en stuga redan från onsdag kväll, Mats och Martin hade tagit semester och flaggat för att dom ville ha en extra dags fiske. Jag var lite osäker och Tord hade inte tid. Mats hade fått för sig att han skulle måla fönster hemma på torsdagsförmiddagen så det blev inget fiske och tyvärr så stod stugan tom den första natten.Gunnar hade varit i Dalarna på möte och hade bokat egen stuga.
Under tiden hade Gunnar berättat för grabbarna att mina föräldrar hade haft maginfluensa och att det hade varit därför som jag inte åkt upp på onsdagen. Mats hade redan innan vår ankomst haft gott om tid att odla sin välkända bacillskräck. Man kan lugnt säga att det inte blev bättre när vi kom fram och jag berättade om mina magproblem. Ganska snabbt isolerade han sig på sitt eget rum med stängd dörr. Ett par öl senare så var det dags för oss andra att natta oss.
Man känner sig alltid hemma……….
Vi hade bokat Strandgölen på fredagen, det kändes ganska snabbt likadant som året innan, ingen fisk. Inte en krusning på vattenytan som indikerade någon aktivitet. Att det sedan drog upp allt fler mörka moln gjorde inte det hela lustigare. Under fjolåret hade dock fisket släppt fram till lunch och vi var inte alltför deppade. Det var faktiskt ganska skönt att bara gå runt och kasta lite här och där. Det fanns kopiösa mängder svamp runt hela sjön och vissa var så pass stora att hatten knappt fått plats på en ordinär stekpanna, nu är jag ingen svampexpert så jag nöjde mig med att titta. Framåt lunch så kom fiskbilen och pytsade i stora mängder fisk, dom irrade runt i hörnan vid parkeringen. En av dom grabbarna från det andra gänget stod och fiskade mitt i stimmet och försökte urskuldra sig med "dom hugger ju ändå inte". Mats kontrade snabbt med "det är väl det du står och hoppas på……".
Gunnar hade fixat ihop Sill-lunch och det gick ganska snabbt. I samband med lunchen så började det regna och det tog i ganska kraftigt. Mitt under det värsta regnvädret så drog jag på en fin regnbåge på muddler, en fantastiskt vacker fisk, slank, blank och hela fenor. Ungefär samtidigt så såg jag att Martin landade en fisk på andra sidan sjön. Jag tänkte att nu släpper det. Så blev det inte, i stället så tilltog regnandet och vi blev allt mer blöta. Det var egentligen bara Tord som var glad för att hans flickvän Anki precis hade provat en speciell Goretex impregnering på hans jacka. Även om det inte direkt regnar igenom dom nya andas-materialen så blev alla mer eller mindre fuktiga, framför allt om armarna. Martin och jag försökte muntra upp Mats och Tord genom att i kör sjunga "Alla vi…." När dom stod utvadade och fiskade. Vi bröt ganska tidigt, humöret var i botten, det var bara Mats och Martin som fortsatte.
Korv i ugnen med Spagetti blev kvällens måltid, jag hade blivit nästan klar med maten när dom resterande grabbarna kom. Mats visade glad i hågen upp en mycket grann öring och vi tänkte att nu blir det ett hiskeligt liv hela kvällen. Men så blev det inte, det var Martin som fångat fisken på Mats spö. MAO höjden av förödmjukelse för en FF. Öringen vägde hela 3,4 kg och var en av dom grannaste puggeöringar jag nånsin sett. Det var ovanligt tyst hela kvällen och vi som hade fått fisk sympatiserade med dom andra genom att inte sjunga.
Martins 3,4 kg Öring
Vi väntade att Per Askerlund skulle ansluta från Växjö men han hade fått förhinder i sista stund. (Han kanske hade tittat på vädret). Kvällen blev trevlig med fiskesnack, öl och chips. Jag kände att det var en kanonkur för min krassliga mage.
Lördagen
Lilla Havsjön var dagens mål, vi tog det ganska lugnt på morgonen och kom ner till vattnet vid halv nio tiden. Det var andra tider förr då det ansågs som viktigt att fiska i det första morgonljuset. Vi kanske borde ha lärt oss av detta för det hände ingen ting på hela förmiddagen. Det var ett gäng till och dom fick inte heller något. Jag provade främst hörnan med drickabacken, fick höra i efterhand att viken kallas för Brandstorpaviken. Det fanns inte ett liv, vi var två man som fiskade i ett par timmar trots att det blåste en hård pålandsvind. Man kunde inte gå ända ut till drickabacken, det saknades ca 1 dm.
Väl tillbaks vid "Bengt Öste" så kunde jag konstatera att all fisken verkade gå i mitten mellan nämnda ställe och badbryggan. Mao utom kasthåll för alla utom möjligtvis dom på badbryggan. När jag talade i telefon, slet det till i mitt spö, en regnbåge hade tagit min flytande muddler men jag fick inte till mothugget. Mycket riktigt så fick Gunnar, vår nya badmästare, en vacker regnbåge från bryggan. Vi bröt för en tidig lunch och jag kunde konstatera att mina vadare läckte nog lite mer än tillrådligt. Det är stor skillnad mellan att stå på knädjup i Strandgölen eller på armhåledjup vid drickabacken.
Dom har öppnat en ny fiskebutik och det var roligt att komma ner och botanisera lite bland godsakerna. Jag köpte en fluglina med "clear tip" för att ha den vid kustflugfiske. Mats köpte en fantastisk kombinerad sax och peang med en skum krumelur på. Vid senare efterforskningar så visade sig denna vara ett sk "Needle Knot Tool", fantastiskt vad dom kan hitta på nu för tiden.
Det var med goda förhoppningar som vi kom ut på eftermiddagen, det envisa regnet hade upphört och vi kunde märka lite mindre vind. Solen lyste dock med sin frånvaro. En av grabbarna i det andra gänget hade fångat en fisk från, just det badbryggan. Gunnar fick ganska snabbt sin andra fisk, denna gång från "Bengt Öste". Jag tog min sedvanliga runda runt sjön, dom hade ändrat lite på dom ställen där stigen var för brant. Mats, Tord och Martin stod alla i viken med Timmerstockar och var så pass desperata så att dom körde med nymf . Återigen vid drickabacken kunde jag konstatera att inget hade ändrats, där var lika tomt som tidigare.
Väl tillbaka vid "Bengt Öste" så var till och med jag så pass desperat att jag provade nymf. Dom flesta från det andra gänget hade parkerat på Badbryggan, det var egentligen bara Gunnar som stod på den lilla bryggan och slökastade på några microvak.
Jag var jätteblöt och föreslog att vi hellre skulle sticka till stugan och förbereda kvällens traditionella regnbågs-pastasås. Den blev smaksatt med Ajvar, Sweet chili sauce och Kalles kaviar. Alla var helt eniga om att detta var det bästa receptet hittills, å andra sidan är det ju så varje år.
Mats ville åka hem, han skyllde på att han skulle fixa fönsterna i sitt hus men jag tror att han i själva verket inte ville sjunga den nyskrivna texten till hans sång. "Alla vi som ej fått fisk, vi klappar eeeeej……"
Sammanfattningsvis så kan man säga att vi har haft bättre turer till Hökensås. I själva verket har vi under en 5 års period märkt en klar tendens mot det sämre. I början hade alla kontakt med fisk och dom flesta fick åt minståne en. Vad anledningen är vet jag inte men man kan spekulera i någon av följande:
- Fiskens beteende har ändrats så att dom inte söker näring strandnära, några av grabbarna i det andra gänget trodde evt att det hade att göra med besprutningen av hela åsen som gjordes för några år sedan.
- Flytringsmarodörderna har kanske skrämt ut all bofast fisk från stränderna, det var bara tre veckor sedan flytringarna försvann. Tyvärr kan det inte motivera varför vi inte fick nysatt fisk.
- Tjuvfiske, vi hittade både räkpåsar och Powerbait i Lilla Havsjön.
- Konstig utsättningspolitik, man har kanske satsat på få stora och inga små fiskar bara för att få attraktionsvärde i fångstjournalerna.
- Man har kanske dragit ner på mängden fisk eftersom man inte vill höja priserna.
Vi har kanske helt enkelt bara haft en sabla otur med vädret.
Hur som haver var alla närvarande eniga om att Hökensås behöver läggas i träda, minst ett år, åtminståne för Skånska Kustfiskeklubbens räkning. Det är egentligen ganska korkat att utöva konstgjort puggefiske när det är bästa tiden för Harr. Vi kanske kan flytta lägret, om vi åker dubbelt så långt så hamnar vi i Dalälven eller Klarälven. Det kommer att bli tvunget med Torsdag till söndag men det får vi se nästa år.
Slutligen så kommer här den traditionella topplistan:
Årets Fisk: Martins Superöring
Årets Fluga: Gunnars Gli
Årets Spö: Mats spö som gav Martin fisk.
Årets Tystaste: Den som normalt är ödmjukast. (enligt sig själv)
Årets Badbrygga: Gunnar
Årets Blötaste: Jag (som vanligt?)
Årets Torraste: Per Askerlund (stannade hemma)
Årets Depp: Tord, redan lördag förmiddag. (nämnde faktiskt inte lång-golf)
Årets Nyårslöfte: Att pausa minst ett år.
Anledningen till att Mats inte fick någon fisk, han fiskade på fel håll…….
