Det kunde börjat bättre, onsdag kväll så hämtade jag upp Sten och Dietrich. Redan i bilen så sade Dietrich att han hade ont i magen och inte mådde så bra. Vi trodde bara att det var lite resfeber och att det snart skulle gå över, dock så blev vi riktigt oroliga när han klarade att gå runt en halvtimme i en stor matvarubutik och bara köpte en Ramlösa.

 

Halvvägs upp så hade vi via juppienallarna fått kontakt med den andra bilen och bestämde fika på en rastplats. Tord, Kent och Björn kom bara ett par minuter efter oss . Det är alltid lika trevligt när Sten har förberett resan med kaffe och bullar.

Väl framme så träffade vi Martin som kört själv. Kenneth och Valle bodde i husvagn nere på campingen men det var lite för sent för att dom skulle komma på besök. Dietrich gick direkt i säng medan vi andra "förberedde" oss på allehanda sätt. Några började dra fram sina spön medan andra gick in för något som närmast kunde klassificeras som doping. Hur som haver så blev kvällen ganska lugn men inte desto mindre sen.Nästa morgon var det tidig uppstigning, inte i Lovéntid men målet var att vara vid vattnet ca kl 7. Vi hade ju bara 9 av 12 kort så det skulle kunna vara folk före oss. En underbart vacker morgon som Kenneth valde att sova bort, fisken hugger inte innan 11 var hans kommentar. 

Jag gick ner till "Bengt Öste viken" och fick ganska snabbt en grann fisk, Tord följer hela förloppet på video. En timme senare så är jag på väg bort mot "Kurts vass" och stannar upp inför det fantastiska ljusspelet som det tidiga morgonljuset ger. Martin står vid "Drickabacken" fullt belyst av solen och hans vita fluglina avtecknar sig knivskarpt mot den mörka skogen. Att han sen dessutom fick fisk gör det inte sämre, en stor, aningen färgad regnbåge på ca 3,5 kg. På vägen tillbaks lyckas han dessutom fånga ytterligare en nästan ännu större båge vid "Parkeringsviken". Nu var det fikadags och dags att komma för den som sagt att fisken inte hugger innan 11. Alla andra hade haft ganska trögt fiske. Vi var lite oroliga för Dietrich så jag åkte tillbaks till stugan och hämtade honom. Han kände sig lite bättre och kunde stå på badbryggan och småkasta.

Eftermiddagen blev trög och om jag kommer i håg rätt så lyckades jag få någon fisk vid "drickabacken" och Sten ta en extremt ful fisk (sjuk?) i viken innanför. Kenneth fick också en eller ett par "Bengt Öste" fiskar. Vi hade dock med gott mått lyckats att få i hop råvaror till den traditionella lax-såsen.

Dietrich mådde sämre igen och var ganska blek om nosen när han gick och lade sig direkt efter hemkomsten, utan mat och dricka. Den enade medicinska expertisen (vi?) hade redan enats om att det var gallsten. Sten hade erfarenhet, han heter ju så. Vi bestämde oss dock för att om det inte var bättre nästa morgon så skulle vi söka läkarhjälp. Osäkerheten lyste igenom när Dietrich berättade att han tidigare i veckan ätit några "Schvampar" som han köpt av några smågrabbar vid en vägkant i Polen.

Vi andra ägnade oss åt trevligare sysselsättningar såsom igelbindning och öldrickande. Det är ett konstaterat faktum att alla dom flugor som i vanliga fall kallas för Muddler, Sara, Zonker och annat verkar byta namn så fort som dom kommer till Hökensås. Alla samlas under namnet Igelimitationer. Dvs man fiskar med samma fluga som i alla andra puggevatten men det känns mer naturtroget. Den tredje stugans innevånare, Mats, Ulf och Fredrik, flaggade upp för mycket sen ankomst och de flesta hade somnat innan dom anlände. 

Fredag morgon hälsade vi dom välkomna och efter tag var de fiskedags för dom flesta. Vi åkte till Tidaholm för att gå på vårdcentralen, där tog dom fasta på Dietrichs historia om "Schvamparna" och vågade inget annat än att skicka i väg honom till sjukhuset i Skövde, där han blev inlagd för observation. Shopping och högt spel på V75 fick vi även gjort innan det var dags för återfärd till stugan. Vi körde förbi Baltak för att titta på Tidan och kunde konstatera att det som vanligt var alldeles för mycket folk och fisket inte kändes speciellt uppeggande. Vi käkade lunch på värdshuset och åkte ner till Brandstorps hamn vid Vättern.

Det första vi såg var en hyfsad Lax eller Öring som gick till väders i ett praktfullt hopp. Vi bestämde oss för att återvända på eftermiddagen med spö i näven. Väl tillbaks i stugan så förberedde jag kvällens Lax-spagetti medan Sten vilade. Vättern var blåsigt. Harrarna hade säkert gått och gömt sig och laxarna och öringarna gick alldeles för långt ut. Våra fruktlösa försök att få ut linan något tiotal meter hjälpte inte mycket. Dock hade den hoppande fisken etsat sig fast på näthinnan och vi bestämde att kommande år skulle vi vara förberedda med kastedobb och Gladsaxwobbler.

Åter tillbaks i Hökensås så började vi leta efter dom andra. Kenneth fann vi i en av prinssjöarna, han var ganska låg och berättade att han bara sett en enda fångad fisk på hela dagen. Resten av gänget var i Enesjön, en av dom vackraste sjöarna i området. Tord hade fått ett par fiskar under morgonen. Mats hade fullt upp med att förklara för Fredrik hur det kändes att fighta den regnbåge som han precis fångat. Ulf verkade fiska som i trans och tog 3 granna fiskar, mao full pott. Kent och Björn började se allt mer ansträngda ut och fiskade frenetiskt utan resultat.

Den traditionella kvällsmiddagen blev ovanligt lyckad. Vi lyfte över ett bord från en av stugorna så vi kunde ha långbord. Vi var 10 man som smörjde kråset och diskuterade vilka iglar som gått bäst under dagen. Valle stod för grovdisken och verkade inte alltför missnöjd med detta.

På Lördagen hade vi bokat alla 12 korten i Lilla Havsjön så vi fick vara ensamma. Kent, Björn, Tord och Martin var tidigt i väg, dom var ju extra nällade på att få fisk. Vi andra tog det lugnt och kollade med Dietrich, det verkade inte vara någon fara med honom så vi kunde ägna oss åt fiske. Jag beslutade mig för att runda sjön och satte kurs mot badplatsen. Morgonen var tämligen trög och ingen fick fisk. Det dröjde till långt in på förmiddagen innan Fredrik lyckades kroka ett par fiskar i snabb takt från badbryggan. Strax innan lunch så lyckades jag fånga en hyfsad fisk från "drickabacken" och Kenneth ta en vid "branta udden".

Stekt spaghetti med laxsås har blivit standardlunch, av någon konstig anledning. Ett par bundna Iglar och sedan var det dags för fiske igen. Eftermiddagen blev nästan lika trög som förmiddagen, det var egentligen bara Kenneth och jag som hade bra fiske mellan "parkeringsviken" och "branta udden". Jag lyckades fånga en mycket grann öring på ca kilot, den fick gå tillbaks efter beskådande. Dom andra hade svårt och stämningen var ganska dämpad. Det hela slutade med att ett par blev helt utan fisk på 3 dagars fiske. Hårt men sant, hoppas bara att dom kunde njuta av den minisemester som egentligen är det viktigaste med Hökensåslägret. På söndagen var alla på väg tidigt.

Jag åkte in till Skövde för att hämta Dietrich, han såg helt återställd ut och var glad att komma därifrån.

På hemresan så körde vi Nissastigen och stannade till i Laholm där dom hade Laxadag. Lågt vattenstånd gjorde att ett antal hundra man bara lyckats fånga ett par laxar. Som jippo är det dock något stort. Vi kom precis lagom för att få se när alla funktionärer fick 20 minuter fritt fiske i ett par odlingsdammar för regnbåge. Den som fick flest fisk metade med räka, det var inte 5 sekunder mellan varje hugg och det var bara tur att drillningen tog många minuter. Ens uppfattning om finfiske efter regnbåge kommer lätt på kant efter ett dylikt skådespel.

Som sammanfattning kan sägas att det var trevligt att komma i väg och jag här nedan skall försöka få fram den numera traditionella topplistan:

Årets Gourmetmiddag: Dietrichs "Schvampar"
Årets Baywatch: Fredrik(Badbryggeräddare)
Årets fulaste: Stens fisk
Årets vinnarfluga: Min grå Igel (Muddler)
Årets "Hot spot": Bengt Öste
Årets bästa fiskare: Han med räka
Årest ödmjukaste: Mats (som vanligt)
Årets mest oanvända: Dietrichs öltunna

/Jan Melin.