Äntligen var vi på väg. Det var 2 bilar från Malmö som körde onsdag kväll. I den ena satt Sten och Tord och i den andra var det jag tillsammans med en "hangaround", Kent Carlsson. Det hade varit en sensommar med många besvikelser. 11 små negerpojkar hade i sakta takt reducerats till 6, alla med mer eller mindre goda förklaringar.
Det var bara jag som låg ute med pengar som fick vara kvar och hålla huvudet kallt. Nu räddades vi av att även Mats E kunde ta med ytterligare en "hangaround", Micke så vi blev 8.
Lundabilen och Martin skulle anlända först på torsdagen. Kvällen blev pga den sena timmen ganska lugn med ett par bundna Iglar(muddlers) och en liten whisky. Den följande morgonen blev ganska lugn, vi hade inte bokat något fiske men jag hade kollat på Internet (OUTDOOR.SE) att det fanns lediga kort i Lilla Havsjön så vi drog ner till Brandstorp för att köpa kort. Säsongen hittills hade varit ganska trög pga det varma vädret men nu verkade det ha ordnat sig med temperaturen och det såg lovande ut. Lilla
Havsjön är alltid lika vacker från parkeringen och det var med glädje som vi såg att dom andra fiskarna inte hade parkerat på dom bra ställena. Efter en snabb kopp kaffe var det dags för fiske. Det var trögt och jag började inse att om man fick någon fisk så var det dags att säkra fredagens pastasås direkt. Jag drog mig ner förbi badplatsen och den lilla vassen där dom brukar sätta fisk innan det äntligen spände till i spöt, en grann fisk på över två kilo kunde bärgas efter en hyfsad kamp. Ett par av dom fiskare som inte tillhörde klubben fiskade inne i den runda viken, det verkade trögt. Jag gick vidare till den spetsiga udden som avgränsar viken. Där stod Kent och kastade, han hade haft en dragning men det var det enda.
Under tiden som vi snackade och jag satte av alla mina muddlers i träden så gick en hyfsad fisk upp och tog hans muddler medan den stillaliggande flöt på ytan. Tyvärr så förlorade han fisken medan han fibblade med håven. Sten kom gående från drickabacken och hade inte känt något, han berättade att Tord inte heller haft någon lycka. Jag var glad att den hittills enda fisken var min. Ett halvt varv runt sjön senare så möttes vi för lunchpaus och det hade inte hänt speciellt mycket mer. Falukorv och en timmes vila gav nya krafter inför eftermiddagens fiske. Jag kände att vi pga vinden inte gett "Bengt Öste" tillräckligt med tid så jag tog mig samman och ställde mig där. Dom andra hade samlats i lä bortom badplatsen nära det ställe där jag tidigare fått fisk. Flytlina och igelimitation (svart zonker) var mitt val. Det var svårt att kasta men plötsligt så fick jag ett kast som sträckte ut minst 5 meter längre än dom andra kasten.
Perfekt tyckte jag och nu fattas det bara en grann fisk. Jag hade precis hunnit tänka tanken när ett expresståg slet tag i min igel. Fisken stannade inte förrän den var inne i vassen borta vid hopptornet, som tur var hade jag just på den rullen spolat på en extratunn men lång backing.
Det mesta av fighten skedde sedan med 75 meter backing ute, jag vevade in fisken till 50 meter och den rusade ut allt igen. Jag försökte på alla sätt att få dom andras uppmärksamhet men dom verkade trivas i lä och solsken där borta på andra sidan. efter femte rusningen så insåg jag att den här fisken var alldeles för häftig för att det bara skulle vara jag som skulle få fighta den. Middagen var räddad så jag lovade fisken att om den inte var alltför skadad så skulle jag släppa tillbaks den igen. Sagt och gjort, efter en evighet så gav den motvilligt upp och jag kunde konstatera att kroken satt perfekt i mungipan på fisken som jag uppskattade till klart över 5 kg, troligen också över 6.
Efter en stunds beundrande av fisken så fick den gå tillbaks och simmade med värdighet åter ut i sjön. Och så vitt jag vet så simmar den där än...... Kent C kom efter en stund ner till mig, han hade varit vid drickabacks-viken och inte känt något. Jag sade till honom att verkligen ge "Bengt Öste" en chans och att han skulle satsa på det. Själv gick jag ner till gluggen vid parkeringen. Tredje kastet så blev det en våldsam virvel bakom min igel (zonker) och jag hade återigen en grann fisk på kroken, återigen en bra bit över 2 kg, kanske över 3.
Strax efter så ser jag Kent utföra en indiandans då han landat sin första Hökensåsbåge, "Bengan" svek inte honom heller. Nu var fisket hett för oss som stod nere i parkeringsviken och vädret hett för dom som stod på andra sidan. Jag ställde mig i vassen vid hopptornet, bara en halvtimme efter min stora fisk varit där och rotat. Nu hände något fantastiskt, Kent C krokar ytterligare en fisk på "Bengt Öste" och samtidigt så får jag en från min plats. Bägge fiskarna är över 2 kg och det fiske som viken visat upp den sista timmen är Hökensås när det är som bäst. Tyvärr så fick inte Tord och Sten uppleva det på andra sidan av sjön. Det var kväll och inget mer hände.
Flugbindningen kom igång på riktigt och alla skulle binda iglar av kaninskinn. Det var den berömda Kolahalvöfilmen på TV och det blev kvällens höjdpunkt. Martin kom hyfsat tidigt men Lundabilen hade kommit i väg sent och anlände först omkring midnatt. Andra dagen så var alla dom nyanlända + Tord fiskekåta och dom gav sig iväg tidigt. Prinssjöarna var deras första mål. Kent och jag hade bestämt att vi skulle kolla fiske i Vättern, Sten tog det lugnt.
Väl nere i Brandstorps hamn så kunde vi konstatera att det kunde varit bättre. Högt klart höstväder med frånlandsvind gjorde att vi inte var alltför tända på uppgiften . Hopplösheten lyste igenom redan efter en halvtimme. Vi träffade dock ett antal mer eller mindre intresserade ortsbor som kom med goda råd. Det bästa var att vi skulle prova harrfiske i skymningen. Detta betydde tidig lunch och vi åkte till Prinssjöarna för att kolla in hur det gick för polarna.
Den första fiskare vi träffade var en norrman som i ganska snabb följd hade tagit sina 3 fiskar på en Black Martinez, det lät ju förtroendeingivande då våra grabbar såg ut att vara betydligt proffsigare än honom. Tyvärr så var det inte så, stämningen var ganska låg bland våra grabbar och det enda som hänt var att Henke hade haft en fisk i håven och ändå lyckats tappa ut den på något sätt. Micke hade ett spö som kommer att gå till världshistorien som ett av dom sämre, han hade satt ihop bottendelen från ett spö tillsammans med toppen från ett helt annat.
Redan nu så började Tord snacka om att börja spela golf i stället, jag försökte att trösta honom med att även om livet känns svårt i bland och man kan känna sig gammal och sliten så är det definitivt för tidigt att redan i 40-års åldern börja med "pensionärsbandy". Under lunchen så lyckades vi övertala Sten om att komma med ner till Vättern och fiska på kvällen. Väl nere i hamnen så tog vi på vadarna och drog oss norrut. Det var ingen lätt kust att forcera, hälften vadning och hälften klättring gjorde att vi inte kom alltför långt från hamnen. Dock var det mycket spännande och det gick bra att ta ett steg fram för varje kast.
Ganska snart så hade jag ett hugg, en liten fisk hade tagit min "Strümph" och lossnade precis vid spöspetsen. Det var inte mycket till fisk men jag var ganska säker att det var en Harr, äntligen. Plötsligt såg jag små försiktiga vak överallt. Dags för torrfluga (CDC-kläckare) ett par missade hugg innan jag kunde bärga min första Vätternharr, en fruktansvärd bamse på ca 10 cm. Den närmsta kvarten så var det rena huggsexan, jag krokade massvis med fisk, tyvärr var ingen större än max 15 cm. Sten och Kent kom bort till mig och sizade ner sina flugor från 12 till 16, Sten lyckades även han kroka ett par.
På väg tillbaks så fick jag mitt livs absolut minsta Harr, ca 4 cm, den stackaren högg 5 gånger innan den kunde få min jättelika stl 18 fluga in i munnen, efter detta så började jag allvarligt tvivla på att just detta stället skulle hålla dom kilosharrar som ortsborna snackat om. Kanske använde vi bara fel teknik och skulle i stället fortsatt med lite större flugor kastade rakt ut i sjön. Väl tillbaks i stugan så hade vi god tid på oss att förbereda kvällens traditionella pasta med lax-sås. Dom andra var i Enesjön och Mats + någon till hade i alla fall lyckats ta fisk.
Middagen blev utsökt, vi hade dukat långbord och kunde konstatera att det passade ganska bra med Gin/tonic samt lakrissnaps till maten. Tords golfgrubblerier var starkare än innan. Lördagen hade vi hela Lilla Havsjön för oss själva. Det var ingen brådska på morgonen med vi var väl i väg vid 7-tiden. Allt såg perfekt ut och vi spred ut oss runt sjön. Jag nästan tvingade Tord att ställa sig på "Bengt Öste" så han skulle bli av med sina självmordstankar (=Golf).
Tyvärr så var det ingen bra dag för hela parkeringsviken, den mesta fisken verkade i stället befinna sig bortåt drickabacken. Det var också där som jag lyckades ta dagens första fisk på sjunklina och muddler, en hyfsad på över 2 kg. Jag kunde lite senare genom skogen höra Mats, när han lyckades fånga en fisk inne i viken mellan branta udden och "Kurts vass". Kent C hade lyckats att ta sig ut till stenen vid Kurts vass och missade en fisk på andra kastet. Själv så gick jag över till flytlina och Zonker, det kunde ju bara sluta på ett sätt. Längst inne i viken vid drickabacken så drog jag på resans näst största fisk.
Efter en rejäl fight på ca 10 minuter så kunde jag kroka av en fisk på minst 4 kg, hela tiden stod Kent på stenen och tittade. Efter lunch så lyckades äntligen Tord att få en fisk nere vid drickabacken. Förhoppningsvis så kommer han efter detta även i fortsättningen definiera golf som ett strandnöje där bildäcket är det svåraste hindret. Kent C lyckades ta en fisk på stenen som vi numera bör kalla "Kents sten".
Tyvärr så började nu dom andra deppa med Martin i spetsen och Mats som ivrig påhejare (Han hade ju fått fisk). Det blev inte bättre av att jag stod bredvid Martin och kastade åt hans håll när min tredje fisk för dagen högg, även den på flytlina och Zonker. I stället för att stanna kvar vid drickabacken där fisken fanns så flydde han bort till badbryggan för att han skulle slippa se på när jag krokade dagens fjärde fisk i det alltmer flyende dagsljuset. Kvällsflugan framför alla andra är muddler då den ger möjlighet till siluettfiske.
Jag lyckades även tappa en femte som hade tagit min stillaliggande muddler. Väl samlade kunde vi konstatera att dom andra fått någon ytterligare fisk och att dagens facit var 9 fiskar. Till slut så kan vi väl säga att nästa år så kommer vi igen med nya krafter och att jag under våren kommer att ge stödundervisning i muddlerfiske för behövande. Den numera traditionella topplistan:
Årets Sjabbel: Henke tappar ur fisken ur håven
Årets Spö: Mickes egenihopsatta "Hybridspö"
Årets Rookie: Kent Carlsson
Årets Depp: Den ofrivillige golfaren
Årets 3 flugor: Zonker, Muddler och Zonkermuddler
Årets badbrygga: Ingen fisk men gömställe för Martin
Årets "Bengt Öste": Min jättefisk
Årets harr: Min 4 cm Harr
Årets Ödmjukaste: Mats, som vanligt. (Alla vi som har fått fisk, vi klappar nu..........)
