Så var det äntligen dags att återkomma till platsen för en av 2004 års häftigaste utflykter. Jag hade räknat med mycket större uppslutning men dom flesta verkade ha missat att boka in dagen i sin kalender. Det hela slutade med att vi var två man som kom i väg, Anders Johansson och jag. Vi köpte kort i Hinneryd av den danske lanthandlaren innan vi körde ner till Det var en lång väg till bilen och jag hade lovat min danska jobbarkompis, Lone att besöka hennes stuga som låg ca en mil bort. Arne och Anders drog till Nore rastplatsen vid den lilla orten Boshitt.
Arne Wennberg från Älmhult anslöt och han fungerade även detta år som vår guide. Det var ganska lite vatten i ån men vi beslutade att prova vid rastplatsen. Anders gick ett par hundra meter före mig och jag började direkt i strömmarna. Nästan direkt så kände jag fisk, en liten rackare på ca decimetern, den lyckades att spralla av sig innan jag skulle ta den. Längre nerströms så blev det mycket djupare och det riktigt luktade fisk, Anders kom hela vägen ner till Boshitt, där det fanns ett dämme.
Arne föreslog att vi skulle testa ett nytt ställe ett par kilometer nerströms, han hade varit där veckan innan och det hade vakat ordentligt. Vi parkerade vid fiskodlingen och sedan blev det en lång vandring. Väl framme var det dags för en fika medan vi väntade på att fisken skulle börja vaka. Efter ett tag så kunde vi se försiktiga vak precis i strömkanten, tyvärr så slutade det vaka så fort som någon gick i vattnet. Anders gick längre nerströms och hittade en djup kanal, där drog han på turens största fisk, en hyfsad regnbåge på ca kilot.
På väg för att plåta Anders med fisk så gör jag min största mölla på många år. Filtsula på lera är fint, kameran flyger i väg flera meter och landar i den dyiga å-kanten, ca 1 dm från djupt vatten. Arne senare hade kontakt med större fisk på streamer men tafsen rök så lätt att vi enades om att det nog var en gädda.Kvarn, det ställe där vi haft bäst fiske förra gången och vi avtalade tid i skymningen. Varför är det nu så mycket regnbåge i Vänneån? Sist så trodde vi nog att det bara var rymlingar från puggevattnet som ligger precis där Vänneån rinner ut i Lagan. Dom har ju fint strömfiske och man kunde ju se på TV hur till och med Tina Nordström lyckades landa grann öring på fluga. Lösningen kanske ändå inte är så självklar.
Det är nu som legenden om kustjägaren kommer på tal. Fiskodlaren och många andra med samma yrke har med skälvande röst berättat om hur en man med svärtat ansikte och mörkerglasögon iförd grodmansdräkt smyger runt i skogarna och förstör fiskkassar och vandringshinder. Han har tydligtvis värvat sig själv till ”Regnbågarnas befrielsefront” (Rainbow warrior?) och han utför sina dåd under nattens mörka timmar. Hans verkningar är tydligen kända långt bort i den blekingska skärgården. Om detta nu är sant eller ej får historien utvisa men det låter långt mer spännande än en simpel rymning.
Sammanfattningsvis så kan man säga att vi fick se och prova jättefina nya sträckor av ån, i ett lite annat vattenstånd så hade vi klart fått mer fisk.
/Jan Melin
N.B - Bilden på Anders fisk är tillfälligt försvunnen men den dyker nog upp till nästa Mothugg(åren går...).